Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Utmattningstendenser i arbetslivet kan bero på missförstånd.”

Fler av oss kan välja smidigare och mer hälsosamma vägar genom tillvaron, skriver Anders Rydell, psykolog specialiserad på organisationspsykologi.

Som medarbetare är det lätt att tro att delaktighet innebär att man ska delta i beslutsprocesser som rör viktiga frågor i verksamheten. Men som regel handlar det om att ledningen vill att personalen ska engagera sig i sådant som redan är beslutat. Det blir ett spel för gallerierna som suger must, tid och lust ur personalen, skriver artikelförfattaren.Bild: Roald, Berit
I tider av ökad utmattningsproblematik ställer sig många undrande till varför fler och fler människor klappar ihop. Självklart beror det på olika saker men kikar man ordentligt på landets arbetsplatser hittar man en hel del som tyder på att vi alla titt som tätt missförstår oss fram till utmattning. Om vi kan bli medvetna om det kanske vi kan navigera lite smartare och på så sätt förebygga att vi dräneras på energi.
Här är sju vanliga missförstånd på jobbet:
• Delaktighetsparadoxen. Som medarbetare är det lätt att tro att delaktighet innebär att man ska delta i beslutsprocesser som rör viktiga frågor i verksamheten. Men som regel handlar det om att ledningen vill att personalen ska engagera sig i sådant som redan är beslutat. Ofta är inte ledningen tydlig med att det är så, något som lätt skapar förvirring och trötthet när man som medarbetare, med hjälp av diskussioner i mindre grupper, uppmuntras till delaktighet. Det blir ett spel för gallerierna som suger must, tid och lust ur personalen.
• Administrationskollapsen. Många medarbetare skulle idag kunna betraktas som mer eller mindre sönderadministrerade. Att hålla fokus på sina arbetsuppgifter blir ofta ett arbete i sig självt. Istället för att skapa ett beskyddande mikrokosmos runt sig, fortsätter många i allt för hög grad att tro på att mer administration gör oss gott. Administration i form av oändliga dokumentationskrav, systemuppdateringar, flödesscheman, utökade styrdokument och protokoll från internrevisioner suger till slut musten även ur den mest ihärdige administratör.
• Cirkusen kring lönesamtalet. Chefer går på knäna för att varje år planera, genomföra och följa upp lönesamtal med sina medarbetare. Reflektioner kring prestation ska dryftas och mallar fyllas i. Det ger sken av att det finns pengar att hämta. Men i regel handlar det om ett oproportionerligt dränerande arbete som mynnar ut i en lönejustering i linje med samhällets inflation, alltså ingen verklig löneförhöjning. Dessutom går skillnaden i värde mellan den som får mest och den som får minst ofta att, i nettovärde per månad, räkna i ett par pizzor av mellanbra kvalitet, möjligen inklusive måltidsdryck.
• Feedback. Som medarbetare behöver man som regel någon form av feedback på sin arbetsinsats. Många förväntar sig det från sin chef trots att hen ofta har en begränsad bild av ens dagliga hantverk. Chefen har inte sällan fullt upp med annat chefsarbete som rekrytering, semesterplanering, uppföljning av sjukskrivningar, lönerevision och annan administration. Istället för att gå runt och sukta efter chefens feedback så bör man kanske söka den hos kunder och klienter som tar del av ens arbetsinsats.
• Låtsasteam. En vanlig uppfattning är att grupparbete är bra. Men det stämmer bara om arbetet kräver det och om gruppen får förutsättningar att fungera som lag. Inte sällan trycker ledningen in medarbetare i konstgjorda gruppkonstellationer utan att ha funderat igenom i hur hög grad medarbetarna är beroende av varandra för att lösa uppdraget. Om det inte kräver grupparbete, men ledningen ändå envisas med att man ska jobba i team blir resultatet sämre och en frustrerad grupp, som tömd på energi, gör öppet eller passivt motstånd.
• Intentionsinbillning. Många medarbetare mår dåligt i sitt arbete på grund av inbillade föreställningar om kollegors och chefers onda avsikter. Med undantag av en och annan stolle är det sannolikt få som går till jobbet för att jävlas med folk. De flesta vill att saker och ting ska flyta på smidigt och ha ett gott samspel med kollegor. Eventuella försök att, vid misstanke om attack utifrån, undersöka verkliga avsikter hos andra lyser ofta med sin frånvaro, något som cementerar en påfrestande osäkerhet och uppfattningar om att människor är tokiga och ondskefulla.
• Egenomsorg. Trots att den arbetsföra befolkningen mer eller mindre går in i väggen på löpande band verkar det fortfarande som att väldigt många medarbetare feltolkar andras omsorg om sig själva som tecken på hänsynslös egoism. Utifrån samma föreställning sätter vi inte tillräckliga gränser runt oss själva på jobbet. Vi är andra till lags och prioriterar bort våra egna behov av återhämtning och uppbyggande aktiviteter. Det är en strategi som efterhand nöter ned oss mentalt och fysiskt.
Om vi kan komma till rätta med denna typ av missförstånd på jobbet, kan fler av oss välja smidigare och mer hälsosamma vägar genom tillvaron. Färre skulle behöva skvalpa omkring i ett utmattande träsk av oklarheter på sin arbetsplats.

Anders Rydell

Anders Rydell är psykolog, specialist i organisationspsykologi.
Gå till toppen