Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

I drömmarnas gränsland

Två utställningar utforskar önsketänkandets arkitektur. Carolina Söderholm om konst som utmanar såväl sanning som fiktion.

"Lunghezza", Måns Holst-Ekström, Digitaliseum, Lodgatan 1, Malmö, t o m 14/9.

"Dagdrömmarnas plats", Finn Larsen, Fotogalleri Vasli Souza, Gustav Adolfs torg 10 B, Malmö t o m 23/6.

Måns Holst-Ekström, "Filippo".Bild: Måns Holst-Ekström
Innanför murarna tycks tiden ha stannat. Ljuset faller på antika skulpturer och sammetsdraperier. Måns Holst-Ekströms fotografier har en stilla skönhet som för tanken till renässansens och klassicismens måleri. Ur dunklet framträder klanger av venetianskt rött och veronesergrönt, medan segergudinnan Nikes marmor strimmas av sol.
Bilderna tar oss till den medeltida borgen Lunghezza utanför Rom, som Malcolm Munthe tog över efter sin far. Läkaren Axel Munthe, sin tids superkändis, ska runt sekelskiftet 1900 ha blivit god vän med ägaren till borgen, som han fick ärva efter dennes död. Här ska ett fältsjukhus ha inrättats under första världskriget. Det är en fin historia, som går att läsa på Lunghezzas italienska hemsida. Men den är inte sann. I en tät presentation på Digitaliseum i Malmö vecklar Holst-Ekström ut berättelsen men undviker skickligt att skingra mystiken.
Visst var den engelsk-svenske underrättelseofficeren Malcolm Munthe ägare när fotografierna togs år 1990. Men pappan själv satte troligen aldrig sin fot i borgen. Det insåg Holst-Ekström mer än femton år senare. Vad spelar det då för roll att sonen tillverkade sin egen berättelse om ett fadersarv han aldrig fick? Att det hela tog sin början under 1960-talet gör det bara mer intressant. Av det Europa som rest sig ur krigstidens spillror och nu frossade i konsumtionssamhällets överflöd finns inte ett spår. Var det ett utslag av barnets hemliga önskan som fick Malcolm Munthe att köpa castellot, för att där skapa en tidskapsel byggd kring närvaron av en frånvarande far? Ett par år efter Malcolms födelse 1910 lämnade hans mor sin betydligt äldre make på Capri. De två sönerna växte upp med modern i London och på godset i Dalarna, där riddarspel och kostymdramer avlöste varandra i en tillvaro som bar drag av Alices underland. Efter Malcolm Munthes död 1995 såldes borgen. Interiörerna som han i faderns namn komponerat finns inte kvar.
Måns Holst-Ekström, "Nike".Bild: Måns Holst-Ekström
Jag tänker på den franske filosofen Michel Foucaults begrepp heterotopi som Holst-Ekström diskuterar i sin tänkvärda, nyss utkomna bok "Ekfraser i en förbannad tid - tankar kring städer, arkitektur, trädgårdar, rum, formgivning och konst". Till skillnad från utopin och dystopin beskriver heterotopin platser som fysiskt existerar, och som rymmer skikt av andra tider och platser i koncentrat. Det kan vara en kyrkogård, ett bibliotek eller museum. Eller varför inte en månghundraårig borg som härbärgerar också ett förflutet som aldrig ägt rum.
I utkanten av Malmö breder ett grönområde ut sig mellan Lindängen och motorvägen. På väg in till stan med cykeln har jag förbryllat betraktat detta löftesrika men havererade paradis. En heterotopi, hade nog Foucault sagt. "Dagdrömmarnas plats", kallar fotografen Finn Larsen sitt omfattande projekt som nu visas på Fotogalleri Vasli Souzas innergård. Själv boende i miljonprogramsområdet har Larsen följt hur stadens visioner i den ekologiska och sociala hållbarhetens namn avlöst varandra. På denna yta varvas hägrande och bortschaktade platser likt sediment i jorden; botanisk trädgård, millennieskog, terrasser och hipp "concrete farming". Med kritisk skärpa dokumenterar Larsen år efter år av goda ansatser och avbrutna insatser, av vissnande planteringar, skräpande fiberduk och bortklippta fridlysta gullvivor.
Finn Larsen, "Dagdrömmarnas plats", installationsbild.Bild: Finn Larsen
Det är drömmen om trädgården som det ultimata svaret på den urbana samtidens vånda. Allt ska den lösa, biologisk och kulturell mångfald, klimatångest och integration. I sin bok påpekar Måns Holst-Ekström att trädgården kan vara ett enastående konstnärligt medium. Men också ett valium som vi i ekologins tecken med gott samvete kan ägna oss åt.
Beträffande Lunghezza dröjde det länge innan glipan mellan det fiktiva och faktiska förflutna blev synlig. När det gäller Lindängelunds rekreationsområde är glappet mellan vision och realitet uppenbar. I båda fall ryms samma vilja att fylla en plats med ett innehåll som den inte har. Att i tanken, på papperet, ja, rent handgripligt försöka få den att berätta en annan historia. Den som man vill ska vara sann. Resultatet är ett slags önsketänkandets heterotopier. Platser där inte bara tid och rum överlagras, utan även sanning och fiktion.
Så gå och se denna Dagdrömmarnas plats i båda versioner, som utställning och tufsig vegetation. Trots vanskötseln finns det något märkligt lockande över de drömda och verkliga platser som möts i detta ingenmans- och allemansland.

Helgtips

1.

Barren yr och horisonten skevar. Max Book är tillbaka på Galerie Leger med utställningen "Pyrrusgränd i Malmö". Här breder hans krängande universum ut sig, hemsökt, fängslande och explosivt, t o m 18/6.

2.

På Skånes konstförening i Malmö avslutar Azadeh Esmaili Zaghi säsongen med sin omfattande, mångbottnade installation "Keys of heaven", t o m 14/7.

Gå till toppen