Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Wimans blogg

Max Wiman: MFF-våren: Det totala cupfiaskot

Ingress.

Ni kan historien vid det här laget. Malmö FF har inte vunnit Svenska Cupen på 30 år.
Resorna har varit väldigt olika, men sällan har väl MFF åkt så vilse som den här gången.
Det finns förklaringar, men hur man än resonerar blir det bortförklaringar.
Matchen i Växjö bäddade för Malmö FF:s fiasko i cupen, men hela resan var skakig.Bild: SUVAD MRKONJIC
Sommarmatchen i andra omgången fick som så ofta flyttas, säkert har många av er glömt bort hur det gick när den väl spelades. Den 22 november på ett kylslaget Klostergården, sedan det dividerats om spelplan i evigheter, vann MFF med 2–0 mot Lunds BK.
Just där och då låg nästan allt fokus mot Europa League och avgörandet i Istanbul, men det var en blek insats MFF gjorde och segern var inte solklar 2–0 kom långt in på övertiden av Guillermo Molins och Uwe Rösler hade tvingats byta in Markus Rosenberg för att få till ett ledningsmål i början av andra halvlek. Men det var ändå uppdraget utfört.
Det skulle bli sämre. Och visst hade Europa League ett finger med i spelet igen.
Men insatsen mot Degerfors är en av de sämsta jag sett i tävlingssammanhang med MFF på mycket länge. Tränaren Uwe Rösler stuvade runt med tanke på att matchen låg mellan mötena med Chelsea och på pappret ser det väl okej ut med en 3–2-seger. Verkligheten var en annan.
Degerfors kunde lett med både 3–0 och 4–0 i paus. Nej, Degerfors borde haft en klar ledning. I stället ledde MFF med 1–0 efter mål av Marcus Antonsson, men det lyfte inte laget
MFF uppträdde virrigt bakåt och nonchalant framåt.
Till slut fick kaptenen Markus Rosenberg hoppa in och två minuter senare gjorde Romain Gall 3–2-målet högst orättvist i den 81:a minuten. Rösler hade matchat stora delar av bänken, men fått skifta in Fouad Bachirou, Anders Christiansen och Markus Rosenberg för att reda ut det.
Den 25 februari kom i stället kraschlandningen. Rösler valde/tvingades några dagar efter uttåget på Stamford Bridge att på nytt släppa in ett par bänkspelare och kapten Rosenberg var ju långtidsskadad. Bördan ska inte läggas på honom, men det var ett märkligt beslut att spela Anel Ahmedhodzic i backlinjen i stället för evighetsmaskinen Lasse Nielsen. Marcus Antonsson kvitterade till 1–1 på straff och visst var oavgjort en besvikelse, men hade ändå skapat en möjlighet inför avslutningsomgången.
Både bänk och spelare tappade huvudet, anföll utan balans och i slutminuten gick Behrang Safari bort sig fullständigt och bjöd på segermålet för Öster.
En usel insats där alltför stort fokus lades på spel inomhus, dåligt ljust och underlag, bäddade för uttåget ur cupen.
Östers vårssäsong i Superettan har förstärkt inttrycket av hur bedrövlig MFF:s insats och inställning var.
Nu var MFF tvingat att få hjälp av Degerfors i sista omgången för att gå vidare.
Ett snabbt mål av Marcus Antonsson (tredje minuten) gav en lugnare resa mot Falkenberg. Därmed hade Antonsson fortsatt målstimmet från Europa League (segermålet mot Besiktas) och gjort mål i de tre gruppspelsmatcherna. Anders Christiansen gjorde 2–0 men det ledde bara till en pyrrhusseger. Öster gjorde jobbet mot Degerfors och cupfiaskot var fullbordat för MFF.
För ett fiasko var det, trots tre segrar och "bara" en förlust. Prestationerna var under alla kritik, hur mycket hänsyn man än tar till spelet i Europa League.
Ska jag med min tiogradiga betygsskala betygsätta insatsen, får det bli så här:
Betyg Lunds BK–MFF: 4.
Betyg MFF–Degerfors: 3
Betyg Öster–MFF: 1
Betyg totalt cupen: 2.
Gå till toppen