Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Det är tabu att vara sjuk och skilja sig från normen i dagens samhälle

Till varje pris måste en individ ut och arbeta – det spelar ingen roll om vederbörande är gammal eller sjuk, eller i värsta fall bådadera. Det skriver Ante Filip Tepic.Bild: Ruud, Vidar
Ekonomiska mått sägs indikera på att vi har det allt bättre. Så länge BNP-måttet pekar uppåt och konsumtionsförmågan stärks, behöver vi inte oroas för hur vi egentligen mår innerst inne. Vi borde vara nöjda med att pengar ofta byter ägare i vårt samhälle och att stora summor omsätts på vad som helst. Det tyder ju trots allt på att vi är produktiva och att marknaden blomstrar.
Hur mycket bryr vi oss egentligen om att det är högkonjunktur, när vi tampas med att finna meningen i att först arbeta, tjäna och skaffa, för att i nästa ögonblick kunna njuta i att konsumera och slösa? Vad spelar det för roll att vi har ekonomiska medel för att äta tjugo middagar om dagen, när inte ens en enda måltid smakar gott?
Det råder inget tvivel om att den psykiska ohälsan bland unga i den välställda västvärlden ökat drastiskt de senaste decennierna. Psykologiprofessorn vid San Diego University, Jean Twenge, är en av dem som i sin forskning särskilt lagt fokus på denna ökande andel unga, vars psykiska hälsa blivit allt sämre. Bland hennes slutsatser kan vi bland annat finna att inträdet av de så kallade smarta mobilerna försämrat måendet bland de yngre generationerna avsevärt; ett annat slående forskningsresultat belyser att den psykiska ohälsan ökat samtidigt som en typ av social duktighet infunnit sig hos unga. Detta samband, mellan ökad ohälsa och ökad duktighet, berör sociologen Roland Paulsen närmare i en artikel i DN (5 maj).
Dessa sociala normer som råder i vårt pragmatiska och vinstjagande samhälle – att du är värd så mycket som du tjänar, din popularitet mäts i antalet likes på sociala medier, du är flitig om du inte skiljer dig från mängden och följer konstruerade bestämmelser till punkt och pricka – generar ett samhällsklimat där det inte är i sin ordning att tänka eller vara på ett annat sätt. Till varje pris måste en individ ut och arbeta – det spelar ingen roll om vederbörande är gammal eller sjuk, eller i värsta fall bådadera. Du måste vara närvarande på sociala medier och lägga upp dina måltider och strandpromenader, annars hamnar du utanför det sociala livet, precis som Zygmunt Bauman varnat oss sker när man säger nej till rådande sociala strukturer.
Till sist – kapitalismen har ingen nytta av sjuka och oliktänkande individer! Är du inte kapabel att tjäna mycket för att omsätta tillräckligt, är du inte intressant och du ska skylla dig själv för ditt misslyckande och värdelöshet. Lyckas du, ska du däremot tacka samhället, som givit dig dessa exceptionella möjligheter. Och för Guds skull: jämför inte med hur det skulle kunna vara! Blunda för alla potentialer som finns i samhället, och finn dig i att försöka hitta en bra plats i de rådande förhållandena. Kasta absolut inte blicken ut över gränsen för det endimensionella tänkandet, även om skarpsinnige filosofen och sociologen Herbert Marcuse förespråkar just detta för att möjliggöra en frigörelse: kanske finner du något som är mycket bättre, men utom räckhåll att nå.

Ante Filip Tepic

Gå till toppen