I torsdags greps den 36-årige ryske undersökande journalisten Ivan Golunov i centrala Moskva. Polisen påstår att de hittat en påse mefedron i hans ryggsäck. Senare åtalades han för narkotikabrott och riskerar nu upp till 20 års fängelse.

Allt tyder på att anklagelserna är påhittade. Golunovs artiklar har handlat om korruption och de är den troliga orsaken till att han åtalats.

Men vad som först såg ut som ytterligare ett exempel på hur yttrandefriheten i Ryssland inskränks, har oväntat förvandlats till något hoppfullt.

Golunov skriver för en ryskspråkig sajt som heter Meduza. Den drivs av unga ryska journalister som ansåg att det inte var möjligt för dem att arbeta i Ryssland. De flyttade till Riga i Lettland och startade en egen nyhetssajt. Meduzas lite slängiga tilltal påminner ibland om Buzzfeed, men de gör mycket bra journalistik, Golunovs arbeten håller högsta klass.

Efter gripandet mobiliserade Meduza omedelbart. Hela deras sajt handlade bara om fallet. På sociala medier postade de alla Golunovs undersökande reportage och uppmanade sina läsare att sprida dem. Snabbt upptäckte de oegentligheter med fallet, som att en av poliserna som gripit Golunov hade misstänkt stora tillgångar. Andra fria medier hängde på. Journalister, kända och okända, visade sitt stöd.

En protest ordnades utanför en polisstation i Moskva. Eftersom det i Ryssland är förbjudet att demonstrera utan tillstånd demonstrerade en person i taget, medan övriga som samlats stod i kö bredvid i väntan på sin tur. Som för att understryka det absurda i lagstiftningen kontrollerade polisen noga att avståndet mellan den som protesterade och kön var 50 meter.

Igår publicerade de tre viktigaste ryska affärstidningarna likadana förstasidor. På dem stod "Jag/Vi är Ivan Golunov". Något liknande har mig veterligen aldrig tidigare hänt i Ryssland.

Protesterna har gett resultat. Golunov har släppts ur häktet och befinner sig nu i husarrest.

Det är intressant att jämföra Golunovs fall med teaterregissören Kirill Serebrennikovs. Åtalet mot honom, som gäller förskingring och som anses vara politiskt, var chockartat för den liberala delen av det ryska samhället. Ingen hade kunnat tro att Serebrennikovs skulle gripas. Han har sedan dess fått mycket stöd, men det har skett över tid och något riktigt intensivt tryck har man inte lyckats skapa.

Att Golunov skulle gripas var nästan lika överraskande, men Meduza agerade direkt och lyckades på så sätt sätta press på myndigheterna.

Faran är på intet sätt över. Golunov kan fortfarande få ett långt fängelsestraff. Men Rysslands politiska ledning måste nu förhålla sig till protesterna.