Det är en partiledare med vind i seglen som går upp i riksdagens talarstol under onsdagens partiledardebatt, den sista för säsongen och slutet på ett turbulent riksdagsår.

För ett år sedan låg Kristdemokraterna på 2,9 procent i SCB:s partisympatiundersökning. En rejäl kalldusch, dessutom bara några månader innan riksdagsvalet, men av allt att döma precis vad Ebba Busch Thor (KD) behövde.

Under Busch Thors ledning har underläget vänt till sex nya riksdagsmandat, till en extra kristdemokratisk stol i Europaparlamentet, och till att partiet när SCB:s senaste undersökning presenterades i förra veckan mer än tredubblat sin katastrofala siffra från våren 2018. Med 13 procent är Kristdemokraterna nu fjärde största parti.

Men håller vinden i sig, eller har den i själva verket redan börjat mojna? Det finns det tecken på.

För det första: SCB:s undersökning visar att partiet har tagit sympatisörer från Sverigedemokraterna, men framför allt från Moderaterna. I resultatet från EU-valet kunde ett delvis motsatt flöde skönjas, när M knep ett extra mandat medan KD inte alls nådde upp till de tvåsiffriga nivåer som opinionsmätningarna hade spått. Borgerlig kannibalism gör inte M och KD starkare tillsammans.

För det andra: Merparten av intervjuerna till partisympatiundersökningen gjordes, enligt SCB, under den första halvan av maj. Vad hände under den andra halvan? Dagens Nyheter avslöjade (21/5) att Lars Adaktusson (KD) under sin tid som EU-parlamentariker flera gånger röstat emot kvinnors aborträtt. Efter det följde en kritikstorm mot KD.

För det tredje: Förra veckans opinionsundersökning från Expressen/Demoskop visar ett kristdemokratiskt väljarras på 4 procentenheter. Det är framför allt kvinnor och yngre väljare som nu överger partiet och tycks enligt Demoskops opinionschef återvända till M. Att vacklandet i abortfrågan ligger bakom den förflyttningen är ingen avancerad gissning.

Kristdemokraterna har under det senaste året mödosamt placerat sig med ett ben hos Moderaterna och ett hos Sverigedemokraterna. Ett lite strängare parti för de Moderater som tycker att Ulf Kristersson är för mjuk. Ett lite mjukare parti för dem som egentligen sympatiserar med Sverigedemokraterna men tycker att Jimmie Åkesson tar i för mycket. Och på det sättet ett sammanhållande kitt i det konservativa block som Åkesson så gärna vill ska bli verklighet.

Den här strategin har varit framgångsrik. I mångt och mycket ser den ut att fortsätta vara det.

Men så var det detta med de så kallade underlivsfrågorna. Denna underskattade krutdurk, även bland de svenska högerväljarna.

Debatten kring Adaktussons agerande i Europaparlamentet – och de efterföljande frågetecknen kring partiets hållning i abortfrågan – väckte inte bara liv i de frågor där inte ens Sverigedemokraterna ser någon valtaktisk fördel. Den lyfte också fram i ljuset den värdekonservativa hållning i livsstilsfrågor som partiet det senaste året trodde sig ha lyckats gömma undan. Och den satte frågetecken kring vad den nya borgerliga feminism som Ebba Busch Thor försökt lansera egentligen innehåller.

När Kristdemokraternas partiledare äntrar talarstolen på onsdagsmorgonen är hon inte längre underdog. Hon kan vara kaxig.Hon har tagit sitt parti från att vara uträknat till att i högsta grad räknas med. Men kommer det att hålla?

Den senaste månaden har visat att KD kan locka väljare, men också stöta bort dem. Hur ska Ebba Busch Thor kunna balansera vidare mellan M och SD, mellan abortmotstånd och sin variant av borgerlig feminism? Med det ökade förtroendet följer rättmätiga krav på svar och ansvarstagande. Där har partiet inte övertygat ännu.