Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Joakim Palmkvist: Vi har ett monster mitt ibland oss

När våldet drabbar oss alla, som under det svarta måndagsdygnet, är det lätt att bunta ihop alla händelser och ana en stundande domedag. Påstå att polisen ”har tappat greppet”. Presentera snabba lösningar, som ”polisen måste ligga på 24/7 - 365 dagar om året”. Eller: ”skärp straffen”.
Så enkelt är det inte.

Polis spärrade av utanför centralstationen i Malmö på måndagen.Bild: Johan Nilsson/TT
Smaka på det här citatet från åklagare Tomas Ahlstrand:
”Det växer fram en kultur [på fängelserna] som inte medverkar i det svenska samhället och som inte ställer upp på dess värderingar. En kultur där man ser lagen som en obegriplighet, polisen som en naturlig fiende och sin egen säkerhet som något man själv får sörja för.”
När han skrev det?
År 2000. Nästan två decennier sedan.
Avslutningen på hans resonemang: ”Visst finns det en bra grogrund för olika former av maffiabrottslighet”.
De är här nu. Nätverken med egen rättsskipning, tystnadskultur och skottsäkra västar.
Och i dem finns de troliga förklaringarna till flera av händelserna den våldsamma måndagen. Troliga, för ingen – inte ens de direkt inblandade – känner till hela dynamiken i de konflikter som bubblar i stan. Motiven spretar.
Mordet på Bellevuegården misstänks hänga ihop med att offrets nära anhörige sköts till döds i maj 2018.
Sprängningen på Adelgatan tror polisen var en hämnd för att en tungt kriminell Malmöbo nekades entré den gångna helgen.
Det är hur som helst inte det välorganiserade kriminella bolaget Mord och Bomb som krigar mot vårt samhälle. Även om det känns så för den som vaknar upp till nyhetsflashar om dödsskjutningar, och sprängdåd.
Något sådant hade varit lättare att bekämpa, både för polisen och för resten av samhället.
För att fortsätta bildspråket är den undre världen år 2019 i stället en hydra, ett ondskefullt monster ur den grekiska mytologin med åtta huvuden. För varje huvud som huggs av växer det ut två nya. Och det ena huvudet vet inte vad de andra gör. Vi har monstret mitt ibland oss.
Precis detta skrev för övrigt rikspolischef Anders Thornberg om till regeringen i november i fjor med lite andra ord. I ett nödrop om att polisen inte på egen hand kan lösa läget i landet betonar han att för varje kriminell som försvinner står många redo att ta platsen:
"Konflikterna bottnar ofta i narkotikauppgörelser, rivalitet och hämndaktioner. Unga, lättkränkta män skapar stor otrygghet genom hot och våld. Bakom varje person som dödas eller grips och döms till fängelse finns ett tio/femtontal som vill ta dennes plats."
Paradoxen är alltså att när polisen verkligen ligger på och tar nyckelfigurer börjar andra slåss om att ta över gathörnet. Våldet ökar.
En mycket erfaren polisman berättar hur klyftan har ökat de senaste åren mellan ”dom” – i meningen de kanske 200 värst kriminaliserade i stan och deras många hundra underhuggare – och ”oss”, de i huvudsak hederliga medelsvensson som går till jobbet och betalar skatt.
Den polismannens recept för att stoppa återväxten och börja avfolka den undre världen kan sammanfattas i två punkter
• Flytta unga i riskzonen från kvarteren där de socialiseras in i den undre världens kodspråk och värderingar.
• Smörj rättskedjan, så att det inte tar två år från att en ungdom stoppas med knark till dess dom faller.
Både morot och piska. Något som är lätt att skriva och tycka, men som kostar, både i resurser, tid och lagändringar.
Mytologins hydra oskadliggjordes av hjälten Herkules, som högg av dess huvuden och fick hjälp att bränna såren för att stoppa återväxten.
Ska man omsätta det där i praktisk kriminalpolitik och inte tomma floskler, så behövs det insatser på lika lång sikt som åklagare Ahlstrands förutsägelser för tjugo år sedan. Annars fortsätter återväxten. Och våldet.
Gå till toppen