Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: EU-val i rätt riktning.

De olika partiernas toppkandidater uppradade för slutdebatt.Bild: Anders Wiklund/TT
Det var inte ett europeiskt val till EU-parlamentet, det var många. 28 nationella val och valkampanjer, närmare bestämt. Det konstaterar fyra forskare som på DN Debatt (13/6) presenterar en snabbanalys av EU-valet.
Dessutom handlade dessa nationella kampanjer i förhållandevis liten utsträckning om frågor som EU-parlamentet kan förväntas behandla under den kommande mandatperioden. Istället blev det något av ett val för eller emot EU. Eller "en folkomröstning om högerextremismen", som Socialdemokraterna här hemma ville få det till.
Är då denna spretighet ett stort problem? Inte nödvändigtvis.
Trots – eller mera troligt, tack vare – att kampanjerna hade ett nationellt fokus, ökade valdeltagandet i 20 av 28 medlemsländer. I Sverige röstade 55,27 procent, en ökning med 4,2 procentenheter jämfört med EU-valet 2014. Visst finns det som forskarna påpekar anledning att, med tanke på valrörelsernas nationella perspektiv, tolka denna ökning med försiktighet. Men att fler går och röstar kan inte gärna vara ett misslyckande.
Lägg till detta att stödet för EU växer och att allt färre unionsmedborgare ser ett utträde som något eftersträvansvärt – tacka brexit för det.
Ett verkligt problem är däremot att många tycks avstå från att rösta därför att de inte känner sig tillräckligt insatta i hur parlamentet fungerar. Möjligen är det ett svepskäl. Hur många av dem som röstar i riksdagsvalet vet i detalj hur arbetet i riksdagen fungerar?
Den europeiska identiteten är för de allra flesta långt mindre viktig än den nationella, på gott och på ont. Eller som forskarna formulerar det: de nationella frågorna och problemen är fortfarande överordnade det som händer på europeisk nivå. Ett faktum Europas politiker lär få förhålla sig till under åtskilliga EU-valrörelser framöver.
Gå till toppen