Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En giv trivselmusik innan alla vännerna gått hem

Håkan Engström tycker att Gyllene Tider hostat upp sig inför den sista färden.

När alla vännerna snart är på hemmet: Mats ”MP” Persson, Anders Herrlin, Per Gessle, Göran Fritzon, Micke ”Syd” Andersson.Bild: Anders Roos

Gyllene Tider

POP. Skrot och korn

Lätta rader har blivit tunga, sjunger Per Gessle i en av låtarna på Gyllene Tiders avskedsplatta. Det rimmar på unga, men stämmer inte alls överens med musiken: den flyter på lätt. På flera vis och i många av de 14 spåren är detta ett fall framåt från 2013 års föregångare ”Dags att tänka på refrängen”, där musiken var så ansträngt ung i sinnet och knökad med så mycket åh-åh-åhande att refrängerna lät som reklam för hormontillskott.
Men visst handlar Gyllene Tider, även i år, om ungdom. ”Vid hennes sida” är en fin skildring av tafatt tonårskärlek. ”Aftonstjärna” är en tillbakablick på när två blev ihop, en låt med blommor, fjärilar, nödrim, en referens till de evigt oskuldsfulla Everly Brothers och ett snyggt hantverksstick – Gessle som bäst. Man kan ana vemod i dessa och andra låtar, men inget verkligt tungsinne.
Bandet övertygar också i ett par powerpoplåtar; en av dem heter signifikativt nog ”Vanliga saker”, den andra är en ihopskramlad Sven Ingvars-cover. Annat är tuffare att svälja: hejiga låtar som studsar som popcorn och verkar ha arrangerats för att organisten ska ha något att fingra på, och ju mindre som sägs om trummisens egen låt desto bättre. Men det finns något rörande i den obekväma ”Henry har en plan på gång”, en sång om handlingsförlamning. Och för den som vill leka Name-that-Petty-tune är albumet en guldgruva.
Gå till toppen