Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Fredrik Höjings debutroman är originell men svårsmält

En magisk tripp i djungeln. Fredrik Höjing hämtar inspiration från Carlos Castaneda i sin debutbok "Jag jaguar". Petter Larsson tycker det hela är svårsmält.

Silhuetten av en brasiliansk jaguar.Bild: Eraldo Peres

Jag jaguar

Fredrik Höjing. Svensk Sci Fi.

Åren kring 1970 skrev den peruansk-amerikanske antropologen och författaren Carlos Castaneda (1925-1998) en rad böcker om sina erfarenheter med den mexikanske schamanen Don Juan. Han tog naturdroger som vidgade medvetandet och gav honom trippar till andra verkligheter, och tillsammans med Juan sökte han kunskaper bortom det rationella tänkandet.
Böckerna – som inledningsvis sågs som akademiska fältstudier, men som i efterhand betraktats som skönlitteratur – landade helt rätt i den tidens mysticism, civilisationskritik och hippiekultur, sålde i miljoner och gjorde Castaneda till en kändis hos motkulturens alla flummare.
Att idag skriva en bok som är så tydligt inspirerad av Castanedas tankevärld som den Jonstorpsfödde Fredrik Höjings debutroman ”Jag jaguar” är onekligen originellt. Och inte så lite vågat! Ingenting kunde väl vara mer ute 2019?
Fredrik Höjing, född i Jonstorp och bosatt i Malmö, debuterar med "Jag jaguar".Bild: HD Sydsvenskan
Här berättas om en ung man som flyr till Sydamerika för att söka sig själv och komma undan en dubbelgångare han sett i Köpenhamn. Han blir besatt av att möta en jaguar – djuret ses ofta som magiskt och finns också hos Castaneda – och drar in i djungeln. Via en vidunderlig schamantripp och en förlösande förening med dubbelgångaren får han kontakt med världsalltet, finner sitt egenvärde och sin livsglöd och gör upp med det västerländska förnuftstänkandet.
Så här kan det låta: ”Jag kommer till insikt om att det är varats väsen som susar förbi”... ”Jag har blivit den del av det universum jag alltid varit, men trotsat, inbillat mig, kämpat emot, låtsats vara unik, ensam, separat”.
Stora är orden och denna storvulenhet i både tema och stil bryter, svårsmält nog, tyvärr hårt mot det stundtals vardagliga språket, ett ”häftigt”, ett ”din sjuke jävel” eller, värre, hur en massa saker (men inga båtar) ”äntras”.
Det är ett tonfall som skulle behöva en rejäl vinkelslip.
Om man nu, som jag, inte är helfrälst på att droger och uråldrig indiansk kunskap är en kungsväg till självkännedom, så finns ändå en del kul absurda drag. Tanken på den förföljande dubbelgångaren är det mest uppenbara, och jag blir lite besviken över den krystade förklaringen.
Men bäst är besattheten av jaguaren och det vardagliga i denna besatthet. Vår yngling traskar omkring i djungeln med en turistgrupp. Vid ett tillfälle ser de en orm som dödats av fåglar. Men själv hade han förstås hellre ”fått syn på en levande orm, eller en jaguar”. Senare: ”Hur mycket skulle jag betala för att möta en jaguar öga mot öga? Vad skulle jag göra om jag mötte en? Skulle jag vilja att en jaguar attackerade mig under natten?”
Naturligtvis tror han sig också se jaguarer i varenda buske.
Här lyckas Höjing ändå fånga det slags småtokiga tankar och känslor som alltid gömmer sig bakom förnuftets tunna hinna och som gör oss till människor.
Gå till toppen