Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

David Ahlin: "Vi behöver inte gilla allt, men vi bör heller inte förbjuda allt vi ogillar."

Bild: Erik Nylund
Målsättningen om det mångkulturella samhället måste begravas, sade partiledarkandidaten Nyamko Sabuni (L) i Expressen (6/6).
Hennes uttalande fick mycket uppmärksamhet och som vanligt beror tolkningen på vad man laddar in i olika begrepp. Själv tänkte jag att vi väl redan har ett samhälle som inrymmer olika kulturer, och att den intressanta frågan för framtiden är hur vi ska få vår blandning av människor från olika bakgrunder och traditioner att känna samhörighet och fungera någorlunda ihop.
En av fyra i Sverige, eller 2,5 miljoner, har idag utländsk bakgrund. Det är en ökning med drygt 100 000 personer jämfört med året innan. I tre kommuner har majoriteten av befolkningen enligt SCB utländsk bakgrund: Botkyrka, Södertälje och Haparanda. Sverige har gått från att ha en relativt homogen befolkning till att bli ett av EU-länderna med högst andel invånare födda utomlands.
I Sverige talas nu flera olika språk, folk har olika religioner och kulturella sedvänjor. Sveriges grundlag säger också att etniska och religiösa minoriteter har rätt att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Det är svårt att uppskatta hur många som känner tillhörighet till olika religioner, men religionsvetaren Joel Halldorf skriver i boken Gud - Återkomsten att antalet katoliker i Sverige uppskattas till omkring 150 000, antalet ortodoxt kristna till cirka 400 000 och att ungefär lika många har en muslimsk kulturell bakgrund. För att ge några exempel. Knappt 5,9 miljoner är medlemmar i Svenska kyrkan. En sekulär livsstil är vanligast, men många känner också tillhörighet till en religion.
Så ser Sverige ut idag. Det är svårt att tolka statistiken på annat sätt än att Sverige redan är ett mångkulturellt land. Och så väldigt sekulärt är samhället inte heller, även om det ofta påstås. Staten är sekulär, samhället är något större och brokigare.
Så vad krävs för att det nya, mer blandade svenska samhället ska fungera? Vad behövs för att Sverige ska hålla ihop, trots olikheterna, och inte glida iväg mot mer konflikter med religiösa och kulturella förtecken?
I sin bok skriver Joel Halldorf intressant om postsekulär kompetens, om strategier för att leva tillsammans i ett kulturellt och religiöst mer heterogent samhälle. Halldorf menar att vi bör acceptera att samhället är pluralistiskt och att olika sanningsanspråk kan leva sida vid sida. Vi behöver inte gilla allt, men vi bör heller inte förbjuda allt vi ogillar. Tolerans, ödmjukhet och inte minst tålamod kan behövas, ibland i stora doser.
Ett starkare civilsamhälle tror jag är ytterligare en nyckel. Idrottsföreningar, jaktlag, körer, församlingar, grannsamverkan; fler frivilliga gemenskaper och sammanhang. Att ideella föreningsengagemang har positiva effekter på demokrati, ekonomi och socialt välbefinnande är väl känt.
Gå till toppen