Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Clara Sandelind: Det är rasismen, dumbom!

Invandringsmotståndet kan inte skyllas på invandrarna. När debattörer talar om demografi hotas viktiga värden som medmänsklighet och rättvisa, skriver statsvetaren Clara Sandelind.

Bild: Hasse Holmberg / TT
Vad är egentligen problemet med invandring, enligt dem som vill minska den? Det är inte längre påstådda kostnader eller social splittring. Nu skaver skon vid blotta anblicken av invandrare.
Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi har i två artiklar förklarat att det är den demografiska förändringen, alltså invandringen i sig, som driver invandringsmotståndet. I en krönika i Göteborgs-Posten har även läkaren och ledarskribenten Kajsa Dovstad upprörts över att invandrare öppnar matbutiker där frysta djur säljs hela istället för nermalda till frysta köttbullar.
Ivar Arpi går igenom forskningen om invandringsmotstånd och högerpopulism och parafraserar den gamla sentensen ”The economy, stupid!”, myntad av Bill Clintons valkampanjledare, i sin slutsats: det är demografin, dumbom! Med demografin menas att ”stadsbilden” förändras av ointegrerade invandrare. Men ingen kan se på dig om du är integrerad eller inte. Vi är utlämnade till andras uppfattningar om vi hör hemma eller inte.
Det är egentligen detta det har handlat om hela tiden, menar den Londonbaserade, kanadensiske statsvetaren Eric Kaufmann, vars forskning Arpi lutar sig emot. Kaufmann är den som tydligast drivit tesen att det är demografin, alltså invandringen, som är orsaken till dagens invandringsmotstånd. Enligt honom är problemet att ”obeblandad vithet”, som inte är detsamma som nationell identitet, är på väg att försvinna. Det löses endast genom kraftigt minskad invandring och att resten assimileras.
Kaufmann menar, uppseendeväckande, att det inte är rasistiskt att vilja skydda sin ras egenintresse och legitimerar därmed en ideologi som faktiskt har ihjäl människor, hur integrerade de än är. I en diskussion om amerikansk nationalism driver Kaufmann till exempel den bisarra tesen att vit nationalism inte handlar om makt. Han menar att vithet bara är en kulturell markör för den amerikanska självbilden. Detta baserar han på enkätstudier där amerikaner associerar amerikanska symboler med vithet.
En mer rimlig förklaring hade tagit avstamp i århundraden av rasism där ickevita brutalt uteslutits från den amerikanska nationen. Allt Kaufmanns forskning visar är att rasisterna lyckats med att radera minoriteter från den nationella självbilden.
Det är ingen forskningshemlighet att rasism eller andra former av upplevda hot mot den egna kulturella eller nationella gruppen driver på negativa attityder till invandring. Inte heller att denna förklaringsfaktor ofta väger tyngre än upplevda ekonomiska hot.
Olika ekonomiska aspekter spelar också roll för att förklara attityder till invandring, men i mindre utsträckning än kultur. Invandringens storlek verkar inte ha stor betydelse, men en del studier visar att en ökning av andelen invandrare kan påverka attityder negativt. Meningsfulla kontakter med invandrare (alltså snarare än att man bara ser varandra) minskar dock motståndet.
Men analysen kan inte stanna där. För att negativa invandringsattityder ska leda till högerpopulistiskt röstande krävs att invandringsfrågan ligger högt på den politiska agendan. Ivar Arpi menar att detta framförallt styrs av invandringens takt, men även om det är en faktor så finns det inte stöd för att den skulle vara avgörande. Istället styr också sådant som politisk retorik, partipolitik och mediebevakning.
Att människor upplever att deras gruppidentitet är hotad är alltså onekligen en viktig förklaring till invandringsmotstånd. Det behöver heller inte vara rasistiskt att vilja bevara sin kulturella eller nationella identitet, snarare än sin demografiska ställning. Å ena sidan är olika grupptillhörigheter ofta vad som skänker mening åt livet. Å andra sidan riskerar identitetspolitik, framförallt när den förs av majoritetsgruppen, att hota det som kanske är än mer viktigt – medmänsklighet, solidaritet, rättvisa och en grundläggande respekt för allas rätt till liv och frihet.
Bättre då att fråga sig hur grupptillhörigheter kan bli mer inkluderande; hur ”vi och dom”-attityder formas. Hur vi uppfattar invandring har till exempel mycket att göra med hur vi uppfattar oss själva – om vi har en öppen eller stängd syn på svenskhet.
Politik, ideologi och makt påverkar hur vi sorterar människor i grupper. Migration har inte en naturgiven påverkan på människors attityder, utan vi måste försöka förstå dessa mekanismer. Det är inte demografin, det är rasismen, dumbom!
Gå till toppen