Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Annika Gustafsson: Grynet Molvig lyfter på locket till resväskan som följt med under 76 år

Det är underhållande, men Annika Gustafsson lyssnar gärna till fler sommarprat som vågar utmana intellektuellt.

Grynet MolvigBild: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Det är fascinerande att höra hur många sommarpratare som låter sina program utgå från de egna känslorna. Den mångsidiga artisten Grynet Molvig utgör inget undantag, även om hon aldrig frossar i det emotionella och blir sentimental. Tvärt om, Molvig håller en sympatisk distans även då hon berör svåra, kaosartade perioder i livet, till exempel efter en jobbig separation när hon först kunde hitta balansen igen genom att hoppa fallskärm.
Ändå utgör känslorna i livets olika skeden den röda tråden i programmet, då hon lyfter på locket till resväskan som följt med under de 76 åren. Där finns berättelsen om den temperamentsfulla mamman, saknaden efter de viktiga arbetskamraterna Tage Danielsson och Povel Ramel samt den villkorslösa kärleken till nyfödde sonen Teo.
Jag kan tänka mig att Grynet Molvig har betydligt mer att förtälja om exempelvis det radikala 70-talet då hon deltog i demonstrationståg för kvinnans frihet och daghem åt alla. Men även där stannar det på ett lite ytligt, lätt underhållande plan.
Upplägget är klassiskt och fungerar men jag skulle då och då vilja lyssna på sommarpratare som vågade intellektualisera mera. De kan gärna ta avstamp i något känslostarkt men utveckla mer, pröva olika infallsvinklar och öppna för mer diskussion. Sommarpratarna blir allt för ofta någon som bekräftar lyssnarnas känslor.
Programmet ska vara underhållande men det skadar inte med fler intellektuella utmaningar. Kanske någonting i stil med författaren Lena Anderssons kritiserade Sommar i P1 om Jesus och ateism.
Gå till toppen