Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Anne-Marie Pålsson: "Enkelt att skuldbelägga direktören som flyger till ett affärsmöte."

Vi lever i klimatskammens tid. Särskilt flygresenärerna bör skämmas. Det är deras lättsinne som sätter världens framtid på spel. Inte ens nyheten att fritidsbåtarnas utsläpp motsvarar 30 procent av inrikesflygets ändrade på den saken. Flyget måste minska. Försvinna helt om klimatförespråkarna fick bestämma.
Men hur är det egentligen med flygets klimatpåverkan? Statistik från SCB visar att ett totalstopp för inrikesflyget minskar de svenska utsläppen av växthusgaser med 1 procent. Denna blygsamma klimatvinst ska ställas mot de samhällsekonomiska kostnaderna av stoppet. Att bo och verka utanför våra storstäder blir mycket svårt utan goda flygförbindelser.
Så varför denna besatthet av flyget? Särskilt som det finns många andra åtgärder att tillgripa med större potential för klimatet och mindre skadeverkningar. Här följer några förslag att överväga åtminstone fram till dess att den efterfrågade tekniken som ska lösa alla våra problem finns på plats.
Ersätt bönderna för att plantera skog istället för att lägga marken i träda. Med en 1 procents ökning av den skogbevuxna arealen åstadkoms samma effekt på utsläppen som ett totalstopp för inrikesflyget. Inför som norm för inomhustemperaturen att den inte får överstiga 20 grader. Sparar massor av energi utan att det vållar några större obehag för de boende.
Eller varför inte en progressiv skatt på båtmotorer - ju fler hästkrafter desto högre skattesats? Den hindrar oss inte från att njuta av sjölivet. Fast det får i större utsträckning ske med hjälp av åror och segel. Eller elmotorer för de som envisas med att använda andra krafter än naturens.
Den som vill gå längre kan väcka till liv i president Nixons politik från 1970-talet. Då infördes i oljekrisens kölvatten en hastighetsgräns på vägarna på 80 kilometer i timmen. Resultatet var lyckat. Förutom mindre förbrukning av fossila bränslen – och med det utsläppen av växthusgaser – minskade trafikolyckorna.
Fast den mest kreativa åtgärden vore ransonering. I modern tappning. Då kallas det för utsläppsrätter. Ett sådant system finns redan för företagen. Så tilldela alla privatpersoner ett visst antal utsläppsrätter. Lika för alla. Det gör systemet rättvist. Möjligen kan boende på landsbygden ges fler som kompensation för att det där saknas kollektiva transportmöjligheter. Köp av bensin eller diesel eller en flygbiljett för privat bruk kräver med denna ordning både reda pengar och ett visst antal utsläppsrätter. De som inte har användning för sina rätter kan sälja dem till personer som behöver fler.
Nu är det allvar sägs det. Varför då avstå från denna godbit? Ty med detta system kan de privata utsläppen regleras till önskad nivå. Vilken avgörs av hur många utsläppsrätter som regering och riksdag beslutar om. Handlar det om statsfinanserna – att bensinskatter ger mer till statskassan än ransonering? Eller är det fördelningspolitiken som spökar? Enkelt att skuldbelägga direktören som flyger till ett affärsmöte. Men en politik som inte kräver uppoffringar av alla kan aldrig blir trovärdig.
Gå till toppen