Rädsla för våldtäkter har i alla tider skapat oro och otrygghet för cirka halva befolkningen. Ett narrativ som på senare tid vuxit sig starkare är att överfallsvåldtäkter har blivit ett eskalerande problem under det senaste decenniet och gjort det offentliga rummet till en mer otrygg plats för flickor och kvinnor. Orsaken påstås vara allt fler invandrade män.

Den etablerade uppfattningen att de flesta våldtäkter sker i en bostad och att gärningsman och brottsoffer oftast är bekanta med varandra har ifrågasatts. Så hur stämmer detta narrativ med vad vi faktiskt vet om utvecklingen?

Flera granskningar och rapporter har redogjort för utvecklingen av våldtäkter. Ostridigt är att antalet polisanmälda våldtäkter och den självrapporterade utsattheten för våldtäkt har ökat över tid. Av flera skäl är det ändå svårt att svara på hur utvecklingen av den faktiska brottsligheten ser ut.

Trots brottets allvarliga karaktär så anmäls de flesta våldtäkter aldrig, de som anmäls är svåra att utreda och uppklaringen är låg. Ett antal lagförändringar har inneburit en successiv utvidgning av antalet handlingar som definieras som våldtäkt.

En ökad medvetenhet och öppenhet kring dessa brott och ansträngningar för att öka anmälningsbenägenheten leder också till att fler händelser rapporteras och anmäls till polis.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har undersökt utvecklingen av våldtäktsbrottsligheten mellan 2005 och 2017. Det framgår att antalet polisanmälda våldtäkter generellt har ökat under perioden.

Det framkommer också att antalet anmälda våldtäkter som begås utomhus har minskat och att antalet anmälningar där gärningsmannen är okänd, inklusive överfallsvåldtäkterna, inte har ökat.

Den vanligaste platsen för anmälda våldtäkter är fortfarande en privatbostad och ökningen av antalet anmälningar gäller främst denna kategori.

Ökningen av anmälda våldtäkter handlar också framför allt om våldtäkter där gärningsman och offer är vänner eller bekanta. Även anmälningar där gärningsman och offer endast har haft kontakt via internet före våldtäkten har ökat markant.

Vidare framkommer i BRÅ:s rapport att andelen anmälningar där det framgår att gärningspersonen använt alkohol eller andra droger har ökat och närmast fördubblats sedan 2005.

Andelen och antal anmälningar där det framkommer att fysiskt våld har använts, liksom att brottsoffret lidit fysisk skada, ökade mellan 2005 och 2011 men inte mellan 2011 och 2017.

Gruppvåldtäkter och våldtäkter av två eller flera gärningsmän under samma kväll utgjorde nio procent av anmälningarna 2005, elva procent 2011 samt åtta procent 2017.

Det är sedan tidigare känt att brott begångna av för brottsoffret okända personer i större utsträckning polisanmäls än brott begångna av en partner, vän eller bekant till offret. Detta stöds också av BRÅ:s fördjupningsstudie av Nationella trygghetsundersökningar (NTU).

De sexualbrottshändelser som leder till polisanmälan tycks vara allvarligare övergrepp av okänd person. Antalet polisanmälda överfallsvåldtäkter och andra våldtäkter av okända har, som nämnts ovan, inte ökat över tid. Sannolikt överskattas även andelen av dessa våldtäkter i anmälningsstatistiken.

Stiftelsen Det goda samhället (DGS) har med hjälp av data från BRÅ undersökt överrepresentationen i brottsmisstankar för personer med invandrarbakgrund under perioderna 2002 - 2006 respektive 2013 - 2017.

Det visar sig att överrepresentationen av misstänkta för våldtäkt för utrikes födda totalt har minskat från en överrisk på 4,2 till en överrisk på 2,4 jämfört med födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar. Minskningen gäller alla ländergrupper.

Överrepresentationen för inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar har minskat från 2,0 till 1,6. För inrikes födda med en utrikesfödd förälder ligger överrisken för båda perioderna på 1,4. Andelen inrikes födda med två svenska föräldrar som misstänks för våldtäkt har ökat med 163 procent under samma period.

Av rapporten från DGS framgår vidare att andelen av det totala antalet brottsmisstankar avseende våldtäkt och våldtäktsförsök som kan kopplas till grupperna ej folkbokförda i Sverige och utrikes födda minskat under perioden.

Samtidigt har andelen brottsmisstankar som kopplas till inrikes födda med en respektive två utrikes födda föräldrar och hos inrikes födda med två svenskfödda föräldrar ökat.

För att återknyta till den inledande frågan så finns det alltså inte stöd för påståendet att överfallsvåldtäkterna har ökat det senaste decenniet. Invandrares överrepresentation när det gäller misstänkta för våldtäkter har minskat och även deras andel av de anmälda våldtäkterna.

Den ”gamla” sanningen att de flesta våldtäkter begås i privatbostäder och att gärningsmannen oftast är bekant med brottsoffret sedan tidigare gäller fortfarande. Alkohol och andra droger är ofta inblandade.

Den som seriöst söker öka tryggheten för flickor och kvinnor bör noga bekanta sig med hur brottsligheten ser ut och utvecklas och inte hemfalla åt falska narrativ. En felaktig bild av hur problemet utvecklas hindrar ett effektivt förebyggande arbete mot ett av de allra värsta brotten.

Åtminstone två teman för ett förebyggande arbete tycks kunna utkristalliseras i befintliga datakällor: Alkohol och andra droger samt internetdejting.

Helena du Rées är kriminolog och doktor i juridik.