Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ingrid Runsten: ”20 år av hård blockpolitik har drabbat vården.”

S sade nej till att privatisera Ängelholms sjukhus. Henrik Fritzon och Lars Nyander.Bild: Britt-Mari Olsson
I samband med regionfullmäktiges budgetmöte i förra veckan passade Region Skåne på att fira 20-årsjubileum.
Det var ett diskret firande, inte mycket märktes utanför regionhuset i Kristianstad. Men det som uppmärksammades var att 1999 övertog den nybildade regionen ansvaret för bland annat sjukvården från Malmöhus läns landsting, Kristianstads läns landsting och Malmö stad.
Det fanns en förhoppning om att känslan av skånsk identitet skulle göra skåningarna mer engagerade i den regionala politiken. Men så blev det knappast och regionpolitikerna är fortfarande ganska okända.
Moderaterna och Socialdemokraterna har turats om att ha den politiska huvudrollen i regionen. Det har varit 20 år av hård skånsk blockpolitik som drabbat vården. Flera stora omorganisationer har gjorts med tvära kast mellan privatiseringar och återgång till offentlig drift. Det har sugit energi från dem som jobbar med kärnuppgiften, att vårda patienter.
Ibland låter det som om politikerna inte alls befinner sig i samma skånska vårdverklighet. Ett i tid närliggande exempel är psykiatrin, där Miljöpartiet hävdar att den styrande alliansen genomför besparingar. Från allianspartierna kommer svaret att det är precis tvärtom.
”I verkligheten sker inga besparingar på psykiatrin i Skåne”, skriver de på Aktuella frågor( 22/6).
När det saknas en gemensam bild av hur verkligheten ser ut och vart man är på väg är en mandatperiod, fyra år, en mycket kort tid.
Ett försök att nå bred enighet om sjukvården gjordes 2004, under namnet Skånsk livskraft. Bakom stod både M och S och syftet var att följa en gemensam plan för vårdens utveckling som skulle stå sig trots skiftande styren. Det gick sådär, men ledde i varje fall till att akutvården koncentrerades till de större sjukhusen.
Därefter har revisorer mer än en gång efterlyst en långsiktig strategi för den skånska vården. Och självklart krävs en sådan när man bygger om sjukhus – Helsingborg, Malmö och Lund – för omkring 35 miljarder kronor.
För sju år sedan, när Pia Kinhult (M) var ordförande i regionstyrelsen, fattades beslutet om om- och tillbyggnaden av Helsingborgs lasarett och 2014 startade arbetet. Därefter har det omväxlande gasats och bromsats genom en S-ledd mandatperiod och ett nytt skifte i styret, fram till det dramatiska pausbeslutet i mars i år.
Till helsingborgarnas stora förvåning stämde inte det som så länge stått på fasaden: ”Vi bygger om för framtidens sjukhus.” Tidningens granskning avslöjade istället att en del som byggts redan är föråldrat och inte stämmer med vårdens behov.
Hur ansvaret för haveriet ska fördelas återstår att se. En extern revisionsrapport inväntas. Förhoppningsvis ger den också svar på hur mycket som beror på avsaknaden av långsiktig strategi.
Nu pågår en ny utredning om den skånska sjukvårdens framtid. Till tidningen säger regionrådet Gilbert Tribo (L) om behovet av en bred politisk överenskommelse:
”Det är viktigare att vi blir överens och får en delaktighet i beslutet än att vi hastar fram det.”
Och oppositionens regionråd Anna-Lena Hogerud (S), håller med:
”Vi kan inte ändra system vart fjärde år.”
Nej, just det. Så tagga ner den hårda vårdretoriken och försök enas om hur verkligheten ser ut. Det skulle garanterat betala sig också ekonomiskt. Om den insikten börjar sjunka in är det okej med en smula firande. Men inte hade det behövt ta 20 år.
Gå till toppen