Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Skrota skräpet – det handlar om attityd och ansvarstagande

Så här såg det ut när Noah Collander besökte Sommarvägen i Sibbarp den 7 juni.Bild: Läsarbild
Dagens samhälle är, praktiskt sett, fängslat av de skräckinjagande nyheterna vi får höra; hur jorden snart ödeläggs om vi inte tar klimatfrågan på allvar och hur det möjligen redan är för sent. Hur ingenting händer. Det hela är i särklass nutidens största kris, särskilt när man inser att politikernas ‘satsningar’ på miljön är ytliga samt ineffektiva.
Malmöpolitikernas bristfälliga miljöpolitik klargörs när man längs Sibbarps strandremsa ser soptunnor kräka upp skräp, trots ett överflödigt antal soptunnor. Problemet bottnar egentligen i något djupare än antal soptunnor och skräplyftande fiskmåsar. Det är, i grund och botten, en samhällsfråga som kretsar kring invånarnas attityd till ansvarstagande samt disciplin. Se och lär, Malmöpolitiker, av exempelvis Singapore där nedskräpningsboten är mycket hög.
Om man på fredagsmorgonen den 7 juni tog sig en löptur längs med Sommarvägen på Sibbarp fick man beskåda en kväljande mängd sopor, utspridda längs med vägen samt i grönområdet. Den ofantligt stora mängden skräp är oro- och häpnadsväckande.
Dessutom betyder Malmös närhet till havet att skräpet kan hamna i Öresund med en vindpust. Det betyder också att vi bör ta problemen som uppstår på större allvar, att vi inte har tid att vänta eftersom människans miljöpåverkan redan är en akut fråga.
Det finns mycket att vara stolt över i Sveriges och Malmös klimat- och miljöpolitik, men när det görs tydligt att ett överflöd av över 70 soptunnor (vilket det var år 2017) i ett mycket litet område, och dessutom ytterligare 40-50 tillfälliga ”sommarsoptunnor”, inte löser problemet, uppstår en annan fråga – nämligen vari problemet ligger.
I Tokyo bor cirka 13 miljoner personer. Trots det finner man näst intill inget skräp samtidigt som det finns en gles spridning av soptunnor längs med stadens gator. Varför misslyckas då Malmö med att hålla rent trots att soptunnor finns i överflöd? Jo, för att befolkningen saknar den grundläggande ansvarstagande attityd som genomsyrar Tokyos invånare. Man får sannerligen hoppas att Malmöpolitikerna inte saknar denna känsla av ansvarstagande eftersom en förändring måste ske. Nu.
På väg hem från den tidigare nämnda löpturen längs med Sommarvägen den 7 juni fick man också se en grundskoleklass gå runt med svarta sopsäckar större än eleverna själva, nedböjda under skräpplockningen. Trots att Sverige har bland de högsta inkomstskatterna i världen så ska välgörenhetsarbete under friluftsdagen av Malmös grundskoleelever behövas för att hålla rent på gatorna. Här i Malmö verkar saker och ting vara bortom all rim och reson.
Det är nu självklart att det finns en grundläggande bristfällighet i systemet. Fler soptunnor med lock på samt att skylla problemet på fiskmåsar i all ära, men nu behöver vi smartare och mer långsiktigt försvarbara lösningar. En förändring måste ske. Och det är inte den förändringen som vissa tror behövs, som faktiskt behövs.

Noah Collander

Noah CollanderBild: PRIVAT
Noah Collander är en 15-årig gymnasieelev med internationella framtidsdrömmar men med rötterna i Limhamn. När han inte skriver åsikter eller är på sin ständiga resa efter mer kunskap, kan man finna honom läsa skönlitterärt, lyssna på Lady Gagas skivor, kritisera vänstern eller ätandes avokadomacka.
Gå till toppen