Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Viktigast att vinna över Trump.

Donald Trump.Bild: Alex Brandon
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Nu möts de äntligen, kandidaterna. Står där med varandra. Eller åtminstone med hälften av det som är ”varandra”, för Demokraternas startfält i det amerikanska presidentvalet 2020 är stort och brett.
Totalt 24 kandidater vill vinna över Donald Trump den 3 november. På tok för många för en debatt, redan hälften av de tjugo som uppfyllde partiets kriterier är för mycket för de två timmar långa tv-sända debatterna i Miami natten till torsdag och fredag svensk tid. Men tio blir det i rutan.
Med ett sådant startfält är det hopplöst att säga vad varje kandidat står för, trots att amerikanska medier försökt göra sammanställningar. I grunden handlar det ändå bara om en sak:
Övertrumfa Trump. Vinna över den sittande presidenten.
Då blir det mer en fråga om person än de politiska utspel som nu duggar tätt – inte minst från vänsterkandidaten Elizabeth Warren, som i den första debatten inte möter särskilt hårt motstånd. De andra tyngre namnen där är Beto O’Rourke från Texas och senator Amy Klobuchar från Minnesota.
Det är alltså slumpen som placerat de favoritnoterade – tidigare vicepresidenten Joe Biden och senator Bernie Sanders – i den andra debatten, tillsammans med Kamala Harris från Kalifornien och Joe Buttigieg, borgmästaren från South Bend, Indiana, den största överraskningen i kampanjen hittills. Ett startfält där flera har potential att nå hela vägen till nominering.
Det stora startfältet kan ses som att styrkebesked: det finns många bra kandidater. Men det gör också alternativet svåröverskådligt.
Medan Trump är tydlig.
Han har egentligen aldrig slutat driva kampanj och lanserade sin kandidatur i Orlando, Florida, förra veckan med en repris på sina väljarmöten: sedvanliga utfall mot förra valets motståndare Hillary Clinton, medierna och invandringen. Det nya är att Make America Great Again nu byts ut mot Keep America Great. Inte alls lika snitsigt.
Två dussin demokrater ställde upp, tjugo deltar i debatterna nu, men de kommer snart att bli färre. De som inte lyckas samla ihop pengar hoppar av och i februari börjar de egentliga primärvalen.
En ny pinne i brasan kastades in sent på tisdagskvällen då det stod klart att Rysslandsutredaren Robert Mueller – som tidigare sagt att han nu sagt sitt och tänker tiga – ska vittna inför kongressen och förmodligen också den amerikanska allmänheten via tv den 17 juli. Demokraterna i representanthuset har använt sin juridiska makt och tvingat Mueller till vittnesbåset med en subpoena, ett slags stämning.
Ett led i valkampen, också, där det kan användas av båda sidor. Men framför allt rimligt i en demokrati.
Amerikanerna, också de som inte läser den 448 sidor långa rapporten, har rätt att veta vad Rysslandsutredningen kom fram till. Inte bara höra Trumps version att den var en häxjakt och att han friades på varje punkt. Vilket inte stämmer.
Presidentens reaktion blev den förväntade, han twittrade ilsket om ”Presidential Harassment”. Trakasserier. Och hans väljare kommer knappast att bry sig, lika litet som de reagerar mot de nya anklagelserna om sexuella övergrepp – när en sextonde kvinna nu trätt fram och berättat. Men sanningen har ett eget berättigande. Också när Trump viftar bort den som fake news.
Gå till toppen