Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Efter timmar på akuten i Lund sa jag: Nu går jag hem, jag blir ju sämre här

Sjukhuspersonalen tvingas springa allt snabbare och göra allt mer - men röran på akuten är inte deras fel, skriver Sven Sjölin.Bild: Roland Bengtsson
Sjukvårdens medarbetare måste ständigt springa snabbare, jobba hårdare, göra mer. Det är otillständigt. Att det bubblar av ilska i akutvården är därför bra. Förändring behövs så att vi patienter slipper uppleva det jag upplevde på SUS-akuten i Lund.
Jag fick svår smärta i ett lår. Ringde 1177. Tjugo minuters väntan. En vänlig sjuksköterska svarade och sa: Åk till akuten.
Mottagningssjuksköterskan där tog emot nästan genast och sa efter rutintester: jag skriver in dig. Fler provtagningar, sedan hamnade jag i ett väntrum med kaffemaskin. Rummet var fullt - mest av anhöriga och färdigbehandlade patienter. Mitt i röran låg dock några svårt sjuka med smärtor som fick en av dem att gny av och till. De anhöriga plus de som skulle hem tjattrade högt i sina mobiler. Vi sjuka fick inte ro i våra öron.
Efter någon timme kom min doktor. Undersökning och några konsultationer senare kom han fram till att jag kunde gå hem. Men försvann inte smärtorna på en vecka eller om jag plötsligt fick svårt att andas skulle jag komma tillbaka. Det kunde vara ett allvarligt tillstånd jag hade. Att det inte uteslöts vid detta besök berodde på att den maskin som behövdes inte var bemannad på helger och nätter. Det fick jag veta tio dagar senare på samma akut.
Smärtan kvar. Tillbaka till akuten igen. Den var fullbelagd. Patienter överallt. I kaffeväntrummet också. Prover togs på mig. Sedan väntan. Patienterna i väntrummet var sjukare denna gång. En fick ont i bröstet, en annan la sig på golvet gnyende. Någon försökte ta sig ur sin rullstol och föll i golvet. En tredje hostade snuvigt ljudligt. Skulle vi bli förkylda nu också undrade någon? Röntgensvar meddelades patienter helt öppet, liksom blodtryck, puls och så vidare... Sekretessen? Den hölls inte.
Plötsligt kom polis och säkerhetsvakter. En skjutning hade ägt rum. Polis och vakter stannade för att buset inte skulle komma in på akuten. Akutens personal skötte detta med bravur. Vi väntande oroades inte.
Tre läkare i tjänst på natten angavs det. Jag somnade på medhavt smärtstillande. Väcktes av att en patient fick sitt röntgensvar: förstoppning. En annan patient begärde mediciner. Hen var svårt sjuk och behövde dem nu, meddelade hen oroat. Det skulle ta tid, sas det. Tidigare utskrivna recept gällde inte. Akutläkare måste ordinera på nytt. Samma besked när jag ville ha min medicin.
Prover togs igen. Ett av dem var mycket högt. Två timmar därefter sa jag: Nu går jag hem. Jag måste ha medicin. Jag blir ju sämre här - inte bättre. Cirka 15 minuter senare kom läkaren. Ultraljud togs. Efter ungefär 14 timmar kunde jag gå hem med vissa restriktioner.
När trycket är så hårt som denna kväll/natt borde regionråden komma till sjukhuset och be om ursäkt för väntetiderna. Antalet regionråd borde för övrigt minskas till tre. De övriga 15 kan sparas in. Det skulle ge extrapengar till ökad bemanning eller inköp av ultraljudsmaskiner.
Sekretessen ska hållas. Hela väntrummet ska inte informeras om höga blodtryck, dålig lever, bensår, bröstsmärtor eller att någon har förstoppning.
Färdigbehandlade patienter plus anhöriga ska ha eget väntrum. De som väntar på vård ska inte behöva höra deras telefontjatter.
Buset krigar med varandra. Upprätta ett militärsjukhus på P7 i Revingehed. Kör de skjutna dit. Då slipper vi andra ha dem oroande oss på civilsjukhusen och staten får ta kostnaden.
Höj akutpersonalens löner drastiskt. De gör ett otroligt bra jobb.
Förstatliga sjukvården.
Till personalen på SUS-akuten i Lund: Tack för att ni professionellt, vänligt och empatiskt tar hand om oss då vi är sjuka. Röran på akuten är inte ert fel. Ansvariga chefer och politiker borde däremot skämmas. De klarar inte av sitt jobb - att ge oss skåningar god sjukvård.

Sven Sjölin

Lund
Gå till toppen