Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sara Berg: Ja till rökförbudet – det är en fråga om hänsyn

Varför ska din rätt att röka gå före min rätt att slippa andas in rök, undrar Sara Berg.

Det är redan förbjudet att röka på restauranger. Den första juli blir det även förbjudet att röka på uteserveringar.Bild: Rolf Olsson
Några dagar i veckan jobbar jag som barista på en kaffebar i Malmö. Det finns en liten uteservering på gatan utanför och varje stängningspass avslutas med att sopa bort fimpar från trottoaren. Rökare kastar inte sina färdigrökta cigaretter i papperskorgarna, de slänger dem på marken och där får de ligga tills någon annan plockar upp dem. Ibland är det jag, ibland en av mina kollegor.
Det är inte detta jag tycker är värst med rökningen, det är allt annat. Själva röken framför allt. För rökning är inte en privatsak, hur mycket rökaren än vill få det till en fråga om personliga val och rätten att förstöra sin egen kropp. Det är en gemensam handling, som börjar redan hos arbetarna på tobaksplantagen, går via en cynisk industri och slutar i ett kollektivt inhalerande av rök.
Nej, det slutar inte där. Ibland slutar det på sjukhuset. Rökning ökar risken för en rad olika sjukdomar, även hos passiva rökare. Men det vet alla redan. Alla vet att rökning är farligt och att det kan leda till sjukdom och för tidig död. Precis som exempelvis ohälsosamma matvanor och högt blodtryck. Utöver ökat lidande, medför samtliga dessa faktorer högre kostnader för sjukvården. Ändå röker folk, ändå äter vi chips och socker och stressar.
Ska våra skattepengar verkligen finansiera människors dåliga val? Ja, det tycker jag, så länge dessa val inte direkt drabbar någon annan. Ett samhälle som inte lämnar utrymme för misstag, osedlighet och dekadens är en ogästvänlig plats. Människor måste få fatta ogenomtänkta beslut, göra snedsteg och bete sig irrationellt. Vi kan inte alla vara mönstermedborgare, kroppen är inte ett tempel.
Men att begränsa rökarens offentliga utrymme är inte att moralisera eller inskränka någons frihet, det är en fråga om hänsyn. Varför ska din rätt att röka gå före min rätt att slippa andas in rök? Varför är din frihet mer värd än min?
Så länge jag kan minnas har jag avskytt lukten av cigarettrök. Den luktar gift. Den sätter sig i kläderna och håret och är svår att få bort. Jag applåderar förbudet mot rökning på uteserveringar, precis som jag firade rökförbudet på krogar, klubbar och kaféer. En sådan lättnad det var att kunna gå ut och komma hem igen i samma doftmässiga skick. Så skönt det ska bli att kunna sitta på en uteservering utan att behöva andas in grannens cigarettrök under tiden.
Att ändra ett beteende är alltid svårt i början, men människan är anpassningsbar. Idag är det få som skulle sätta sig med en cigg och ett barn i en bil, ingen som skulle tända en cigarett utanför en förskola, på en restaurang eller på bussen. Vi undviker att producera sexistisk och rasistisk reklam, det finns tysta kupéer på tågen och toaletter utan parfymerad tvål på arbetsplatserna. Vi lär oss, vi respekterar varandra.
Det är så lätt att romantisera rökning. Cigaretten är tätt förknippad med litteraturen och konsten. Poeten som sitter och röker och våndas över sina dikter, konstnären som skapar med en pensel i den ena handen och en cigarett i den andra. Sena sommarnätter vid havet, klubbkvällar i Berlin, att dela en cigg med den snyggaste på festen.
I samtalspodden ”Cigarett” pratar stylisten Tommie X med olika kända personer om deras relation till rökning. Författaren och bloggaren Sandra Beijer började röka som tonåring och slutade för någon månad sedan. Hon berättar om hur cigaretten för henne gått från gemenskap och glamour till något som helt förlorat sin laddning. Idag betyder den inte status och revolt, den betyder rökhosta och dåligt luktsinne.
I hennes två tidigare ungdomsromaner har rökningen fungerat som en identitetsmarkör. I hennes kommande bok röker ingen. ”Att växa upp med cigg som någonting cool och någonting vackert, det är på väg bort”, säger hon.
Det verkar stämma. Enligt en undersökning utförd av Folkhälsomyndigheten har rökningen i Sverige minskat under 2006-2018. Kanske beror det på att det inte längre är lika coolt att röka, kanske på att samhället har gjort det besvärligare att vara rökare.
Men rökningen som företeelse är fortfarande tillåten, man får röka hemma och på gatan och på en massa andra ställen. Allt som sker den första juli är att den som inte röker kommer att ha det lite trevligare på uteserveringarna. Och att den som röker kommer att behöva gå några meter åt sidan. Det handlar som sagt om hänsyn och respekt.
Gå till toppen