Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Jag vill ge min son ett samhälle där varje person är väldigt viktig

Stötta samhällets riktiga hjältar, uppmanar Mato Bošnjak efter sin upplevelse av förlossningsvården i Malmö.Bild: isabell Höjman/TT
Det är Midsommarhelg och de flesta i landet funderar över midsommarstång, den perfekta midsommarkransen, mysiga utflykter, passande kläder, Systembolagets öppettider och fester som inte tar slut. Men inte personalen på kvinnokliniken. För dem har sådana ritualer ingen större betydelse. Deras kall är att hjälpa mödrar att frambringa det som betyder mest - ett liv.
Efter de längsta nio månaderna i våra liv, är min fru och jag äntligen på förlossningsavdelningen på kvinnokliniken i Malmö. Ett skrämmande och förvirrande äventyr kan börja. Vi hoppas att förlossningen kommer att gå som i kärlekskomedier, men verkligheten är något helt annat.
Från första stund känner vi oss som VIP:s. All personal vi möter välkomnar oss med värme och leenden. Alla är glada, hjälpsamma och tillgängliga. Barnmorskan och undersköterskan förklarar varje liten sak med tålamod. De bemöter mig på samma sätt som min fru. För dem är vi en och samma person - en väldigt viktig person.
Tiden går, dagen blir till natt, natten till dag. Värkarna kommer allt oftare och blir allt kraftigare men barnet vill inte komma ut. Personalen kommer och går och det är redan fjärde, kanske även femte skiftet som tar hand om min fru. Det är svårt att ha koll, inte bara på grund av stress och förvirring utan mest på grund av deras otroligt synkroniserade arbete och samarbete.
Varje barnmorska, varje sjuksköterska och undersköterska vet allt som hänt med min fru de senaste dagarna och bara fortsätter att bygga ett förtroende. De vet att det är vårt första barn och osjälviskt ger de vägledning och all hjälp de kan. De vet att vi är blyga, de ser att vi är rädda. Deras beteende inger förtroende, deras ord och insatser skapar trygghet.
Efter många timmar har äntligen förlossningen börjat men det kommer dröja ytterligare åtta-nio timmar innan barnet ser dagens ljus. Värkarna är outhärdliga. Sömnlös och knäckt, min fru vill helst ge upp. Personalen kommer in i vårt rum allt oftare trots att vi nästan aldrig trycker på den röda knappen.
De kommer in med alla hjälpmedel från sin arsenal. De hjälper min fru att gå, att uträtta sina behov, att stå, sitta och ligga bekvämt. De torkar hennes tårar, masserar och tröstar henne. De bjuder på behandling och bemötande som man bara kan få av sin egen mor. Det är tydligt för dem, just då och just där, att min fru, hennes kropp och vårt barn, är det viktigaste.
Efter förlossningen fortsätter de på samma sätt. Deras jobb slutar tillfälligt enbart när min fru - tvättad, klädd och mätt - ligger i sängen med vårt barn.
Så, vad är min poäng? Att svensk vård skulle behandla patienter som hotellgäster och VIP:s? Kanske, med tanke på att jag vill att mitt barn lever i ett samhälle där varje person är väldigt viktig.
Det jag egentligen vill säga är: Tänk efter noggrant vilken typ av samhälle du vill leva i. Tänk efter noggrant nästa gång du röstar eller stödjer en samhällsrörelse. Vill du vara på den sida som förespråkar nedskärningar, oreglerad ekonomi och lovar ett skatteparadis där du får den behandling som motsvarar din plånbok? Vill du vara på den sida som flirtar med en ogrundad nationalism? Eller på den som stödjer samhällets riktiga hjältar och strävar för bevarandet och en positiv utveckling av det som är viktigast för ett välmående och välfungerande samhälle?

Mato Bošnjak

Mato Bošnjak bor i Malmö med sin fru och nyfödde son. Han arbetar som modersmålslärare i kroatiska, bosniska och serbiska. Flyttade från Kroatien till Sverige för nästan fyra år sedan. Älskar Malmö, Sverige och Skandinavien.Bild: Foto: Privat
Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen