Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Maggie Rogers dansade in på Roskildescenen

Och Håkan Engström känner med sig att hon dansar mer än en sommar.

Maggie Rogers, 25-åring från Maryland som studerat vid Clive Davis Institute of Recorded Music i New York, var nästan först ut vid årets festival i Roskilde.Bild: Peter Frennesson

Ingress.

Maggie Rogers

KONSERT · POP. Avalon, Roskildefestivalen, 3/7.

En halvtimme efter att slussarna öppnats från campingen in till Dyrskuepladsen och den egentliga Roskildefestivalen skuttade Maggie Rogers upp på Avalonscenen, där hennes band redan funnit sina platser och instrument. Men hennes plats, vilken är den? Vad är hon, egentligen, Pharrell Williams gunstling och den förra harpspelaren i ungdomsorkestern? Är hon en popartist? En singer-songwriter? Eller finns hjärtat i r&b?
Image är inte allt, och tur är väl det. Maggie Rogers finner det för gott att möta publiken iklädd en fransig byxdräkt som får henne att se ut som om hon rymt från en rodeo på bakgården till Abbamuseet.
Men varför inte? Hos henne är det låtarna som talar, låtarna och dansen som är lika livlig som oskuldsfull. Den hypersexualiserade popbranschen har skapat trender och ideal där tjejer som knappt är halvvägs till puberteten uttrycker sig med åtbörder och bara den erfarna kan begripa betydelsen av. Maggie Rogers å sin sida dansar med en oskuldsfull glädje och förtjusning i själva rörelsen, av ruset som rytmen och de vigt livsbejakande sångmelodierna triggar igång. Det är faktiskt väldigt befriande.
Live lämnar hon och bandet det folkorienterade uttrycket bakom sig, och tar fasta på svänget i en r&b som i teorin ligger nära funken men i verkligheten aldrig skulle våga gå över gränsen. Hurtfriskt? Det kan du väl tycka, men då säger vi att du är en glädjelös stackare som borde komma ut lite oftare. Musiken som hon och det strikt skolade bandet lirar lutar sig nästan alltid mot sångmelodierna, även i en låt som ”The knife” där basriffet ger grunden och gitarristen nästan spelar disco. Rytmen är inte självklart förankrad i själva låtbygget, men beatsen ger musiken stuns.. Främsta undantaget, och den låt som funkar sämst live, är genombrottshiten ”Alaska” som visar sig alltför beroende av ett sound – som bandet inte kan tillhandahålla på scen.
Roskildefestivalen 2019 har startat. Lyckliga fans framför Maggie Rogers scen.Bild: Peter Frennesson
Alla låtar är inte lika starka, och framför allt tappar ett par tre stycken färg när det blir uppenbart att låtskrivarna – Maggie Rogers själv, men ofta i samarbete med skivproducenten Greg Kurstin – har funnit en formel, som de inte gärna släpper. Men kvällens godbitar håller höjd: ”Overnight”, ”Light on”, balladen ”Back in my body” där hon får sjunga ut.
Men allra bäst är finalnumret ”Fallingwater”, faktiskt en helt annan sorts låt. Bandet spelar mer återhållet, med mer luft, vilket paradoxalt nog ger musiken mer kraft – det som markeras blir hårdare, skarpare; alltsammans låter mer angeläget. Det udda greppet att låta musiken tappa fart mot slutet ger en verklig klimax. Just så här gör den artist och låtskrivare som vet att hushålla med sina resurser.
Gå till toppen