Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Christine and the Queens låter budskapet kväva showen

Genuspolitiken behöver mer dans- och musikverkstad och mindre snack, menar Håkan Engström.

Héloïse Létissier och hennes queens.Bild: Peter Frennesson

Christine and the Queens

KONSERT · POP. Arena, Roskildefestivalen, 3/7.

Politiken är tillbaka på Roskildefestivalen, om den någonsin försvann. Men glöm revolutionsromantiken från de tidiga hippieåren, glöm 80-talets kärnvapenprotester, ja ni kan rentav glömma miljökampen. År 2019 är det genuspolitik som predikas och gestaltas från scenen.
Det är i tiden, och det är på tiden, och ofta lyckas multibegåvade musiker integrera protesten och manifestationen i sitt artisteri. Allt blir musik. Men ibland ömmar artisterna så mycket för budskapet att utfallet blir konstlöst.
Héloïse Létissier är en fransk artist – musiker och koreograf – som sedan några år uppträder under sitt alter ego Christine och med sin dans- och musiktrupp the Queens. Hon har ett angeläget ärende, starkt förankrat i hennes egna erfarenheter. Hela hennes konstnärskap är ett upprop för sexuell frigörelse, en bön om att världen ska acceptera olikheter och bejaka individen.
Jag gillar hennes båda skivor och till att börja med är den anslående showen – som i de båda första numren ser ut som iscensättningar av videor från MTV:s 80-tal – effektfull och engagerande. Men den bombastiska framtoningen gör inte själva musiken särskilt gott; det där lite kyligt elektroniska soundet, som är så attraktivt, ger vika för megafonpop, och snart tappar också showen densitet.
Hon är en queer normbrytare; hennes låtar och ännu mer hennes framträdande handlar om att inte passa in, utan om att i gengäld positionera sig i opposition mot det fyrkantiga. Men måste hon prata så mycket om det? Har hon aldrig hört talas om idealet ”show, don't tell”?
Faktiskt är det inte mycket bevänt med koreografin, där dansare stundtals inte har så mycket mer att göra än att agera vänlig medmänniska som kommer gående på gatan. Den elektroniska, smått funky popen inbjuder till jämförelser med David Byrne, som på samma estrad förra året iscensatte en fantastisk dansföreställning – med precision i varje detalj. Christine and the Queens spelar aldrig i den ligan.
Christine and the Queens i Roskilde natten till torsdagen.Bild: Peter Frennesson
Gå till toppen