Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Vem är politiken till för egentligen – medborgarna eller politikerna själva?

Partikollegornas analys av Ulf Kristerssons Almedalstal, får Lennart Bengtsson att undra över vart den svenska politiken egentligen är på väg.Bild: Henrik Montgomery/TT
Jag lyssnar på efteranalysen av Ulf Kristerssons Almedalstal. Det är moderater som orerar om det viktiga att nu lyssna på vilken politik väljarna vill ha framöver. De anser att detta är fundamentalt inför kommande val. De menar att det är viktigt att börja tidigt i valprocessen.
Andra partier (främst i mitten) följer samma mönster. Ytterpartierna, både åt höger och vänster, tenderar att följa ett eget, mer eller mindre förbestämt partipolitiskt budskap, som väljarna kan tycka och tänka om, vad de vill.
Varför vill man veta vad väljarna vill? Denna fråga låter förvisso något tokig eller kanske kontroversiell. Så tillåt mig utveckla resonemanget. Och då med ytterligare en fråga: vem är politiken till för? Är det för politikerna eller medborgarna? Kanske är det hög tid att ställa sig denna enkla fråga.
Politik skapas ofta av en grupp som är missnöjd med hur samhället styrs och har idéer om hur det kan förbättras. Det kan vara på lokal, regional eller nationell nivå. Man samlas och i bästa fall bildas ett politiskt parti som formar ett politiskt budskap och program, som tar upp de frågor som medlemmarna och partiet står för och vill förankra hos potentiella väljare. Lyckas man med sitt budskap och skapar en solid bas av väljare kan man kanske bli invald i kommunfullmäktige, landsting eller kanske till och med i Riksdagen.
En politisk grupp eller politiskt parti står för sina tankar, idéer och budskap. Blir man (av den politik man själv står för) inte erkänd och vald av potentiella väljare, får man helt enkelt acceptera detta och avgå och/eller lägga ned sitt politiska parti.
Eller har politiken helt enkelt börjat skapas för politikerna? Arvodena och traktamentena är attraktiva, icke minst på nationell nivå. Makten känns behaglig, med all uppmärksamhet det medför. Partierna gör sina egna opinionsundersökningar för att se hur de ska skapa sin politik. Jag kan inte se detta som något annat än att man skapar sin politik för hur potentiella väljare vill ha det, med den enkla avsikten att skapa röster. Då menar jag att man överlevt sig självt och fokuseringen är fundamentalt introvert och till för att man som politiker vill sitta kvar trots ändrade grundidéer från hur det hela startade.
Politiska partiprogram kan självklart nyanseras, men inte omskapas med avsikt att bli omvald. Då har den politiska plattformen fallit sönder. Våra förtroendevalda är ju trots allt skattefinansierade.
Och kanske denna utveckling är huvudorsaken till varför så kallat populistiska partier har fått ökat stöd. Många har nog blivit trötta på det etablerade politiska etablissemanget, där många politiker vänder kappan efter vinden för att sitta kvar i sina bekväma säten. Är du den politikern råder jag dig att ägna dig åt något helt annat än just politik!

Lennart Bengtsson

Falsterbo
Gå till toppen