Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: En lunch för mycket för alliansen.

Ebba Busch Thor i Almedalen.Bild: Adam Ihse /TT
Det finns luncher – och så finns det luncher. För veckans lunch stod Ebba Busch Thor (KD) som i tisdags träffade Jimmie Åkesson (SD) i riksdagshuset, medan resten av det politiska etablissemanget befann sig i Visby.
Det finns luncher – och så finns det lunchmöten. Självfallet kan två partiledarkolleger luncha också om de står långt ifrån varandra åsiktsmässigt, men om de sätter sig ner och pratar politik mellan tuggorna – sjukvård, migration och energifrågor – så är det något annat än en vanlig lunch.
Trots att Ebba Busch Thor vill få det till något som brukar ske alldeles vanliga tisdagar, att det är ”rimligt att två demokratiskt invalda i Sveriges högsta beslutade församling ska kunna äta lunch tillsammans och föra en diskussion”.
Om inte annat så borde hon ha kunnat förutse reaktionerna – och ibland är det just dessa som räknas i politiken. Att Annie Lööf (C) ”beklagar att KD tagit ett stort steg mot att förhandla med SD i viktiga politiska frågor”, medan Nyamko Sabuni (L) menar att det går att "äta lunch med vem man vill”, men att dörren mot SD är stängd:
”Vi kommer inte förhandla med SD. Vi kommer inte bilda regering med SD”, sade hon till P1-morgon på Liberalernas dag i Almedalen. M meddelar bara kortfattat att det ”inte varit – och är inte – aktuellt med något enskilt möte” mellan Ulf Kristersson och Åkesson.
Fast det är väl deras sak och Ebba Busch Thor får äta och prata med vem hon vill? Visst, men då får hon också leva med följderna och de var knappast svåra att förutse.
Den här lunchen speglar det nya politiska landskapet.
Den blev bekräftelsen på att C och L gjorde rätt då de inte litade på gränsdragningen, då de hela tiden anade att rågången mot nationalister och populister som kallar sig socialkonservativa inte alls är lika självklar hos alla andra som hos liberaler.
När alliansen i höstens val inte lyckades får den majoritet som krävs för att bilda regering var både M och KD redo att ta det stöd som stod att få från SD. Det var priset för makten. Också då Åkesson gjorde klart att stödet inte var gratis – och påminde om att liberaler är SD:s motståndare. I sin politiska självbiografi Satis polito var Åkesson föredömligt tydlig: ”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade - själlösa - samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss. Vi bekämpar det.”
På högerkanten har det varit svårt att lyssna och läsa, där har budskapet viftats bort; vill de stöda oss så låt dem göra det, om de kräver något vi inte vill ge så är det bara att tacka nej. Utan att kunna erkänna att det inte är så lätt att tacka nej när valet står mellan att få sin budget godkänd i riksdagen och kunna regera vidare eller driva ut landet i nyval.
Men hela tiden var det klart att ingen skulle förhandla med SD i politiska frågor. Den gränsen har nu passerats. Med matsäck.
KD-ledaren vill fortfarande se en borgerlig regering och säger att det främsta hindret inte är att KD kan tänka sig att äta lunch med alla partier i riksdagen, utan att ”två borgerliga partier fortsätter att stötta en socialdemokratisk statsminister”. Medan C och L driver på för liberal politik från den rödgröna regeringen. Inför nästa val är frågan om alliansen kan hitta mål och måltider att samlas kring.
Gå till toppen