Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Debatten om Bunkeflo kyrka rymmer ett förfärande vi-och-dem-tänk

Bunkeflo kyrka var flitigt använd - mest vid dop, begravningar och bröllop, och det är minst lika angeläget som högmässor, skriver Per Grundberg.Bild: Johan Pihlemark
Ibland i livet ter sig tillvaron så motsägelsefull, paradoxal att man blir överraskad. Som i Bunkeflostrand i juni, då den Socialdemokratiska föreningen sydväst, Malmö kallade till öppet möte angående rivningshotade Bunkeflo kyrka.
Samtidigt organiserade Sverigedemokraterna en namninsamling för kyrkans bevarande. Över tusen människor skrev på namninsamlingen: cirka 200 personer kom att trängas i församlingssalen kvällen för mötet. Paradoxen är att politiska partier går i bräschen, inte kyrkfolket, för kyrkans egen fråga.
Dagen efter undrade någon vilka som kommit till mötet; om det var den gudstjänstfirande församlingen? Mitt svar: ”Säkert var alla där återkommande gudstjänstfirare: vid dopgudstjänster, begravningar, vigslar, konfirmationer - om än kanske inte vid högmässor.”
Kanske är det bara så det går att förstå engagemanget som kom till uttryck denna kväll: upprördheten över den snabba, forcerade process som på mindre än två år lett fram till förslaget att man hos domkapitlet och länsstyrelsen begär att låta riva Bunkeflo kyrka.
”Gud gråter om ni river kyrkan” utbrast någon; och en annan fyllde i: ”Ja, och vi också”.
I den pågående debatten har det talats mycket om hur lite Bunkeflo kyrka använts. Lite vårdslöst har man sagt att kyrkan bara använts vid högtidsdagar och musikgudstjänster. Först i en bisats har till exempel dop och begravningar nämnts. Andemeningen i en sådan retorik är uppenbar: De kyrkliga handlingarna är inte lika viktiga som andra gudstjänster, de hör till en annan mindre angelägen kategori. Då detta tycks vara en allmän uppfattning i inre kyrkliga kretsar behöver det uppmärksammas.
Naturligtvis får kyrkan inte göra skillnad på gudstjänster!
De kyrkliga handlingarna är de facto gudstjänster. En dopgudstjänst, vigsel eller begravning är självklart precis lika angelägen som en högmässa, då ju diakoni och mission är centrala kyrkliga uppdrag.
En frestelse för en församling med ett stringent, i bästa mening fromt gudstjänstliv, är att göra sig exklusiv. Mycket i debatten kring Bunkeflo kyrka rymmer ett förfärande ”vi och dem-tänk”. Gör man skillnad på gudstjänster gör man också skillnad på människor.
Med cirka 50 dopgudstjänster och 40 begravningar om året (faktiskt var de så många), var Bunkeflo kyrka ännu då den stängde, en i högsta grad flitigt använd gudstjänstlokal; en betydande kontaktyta mot den kyrkligt kanske lite svala allmänheten. Den som sällan går till kyrkan på söndagarna, men som dock låter döpa och konfirmera sina barn, som vill gifta sig i, och i sinom tid även vill bli begravd i kyrkans hägn.
Sedan stängningen i juli 2017, har dopgudstjänster och begravningar drastiskt minskat i församlingen. Som nämndes under debattkvällen tycks även den intilliggande kyrkogården vara under avveckling; gravsättningar sker där allt mer sällan.
Bunkeflo kyrka är sedan mycket lång tid eftersatt och styvmoderligt behandlad avseende underhållet, vilket vid mötet uppmärksammades av tidigare kyrkoherden i Bunkeflo, Berth Löndahl.
Trots att det lokala kyrkorådet i Bunkeflo genom åren återkommande påtalade behoven av underhåll, vidtog den tidigare organisationen Malmö kyrkliga samfällighet aldrig mer än provisoriska och mycket begränsade åtgärder på kyrkan. De pengar som Svenska kyrkan i Malmö på detta sätt ”sparat” genom åren, torde idag, om pengarna samlats på hög, utgöra en inte obetydlig summa. Det är något att ha i åtanke när nu utredningen går vidare.
Malmö pastorat, dess kyrkofullmäktige och kyrkoråd har att förvalta hela pastoratet: att kraftfullt visa att gudstjänstlivet i Malmös ytterområden är precis lika viktigt som i de mer centralt belägna.
Det kan innebära att tidigare beslut och prioriteringar, nedärvda från den tidigare organisationen Malmö kyrkliga samfällighet, behöver göras om.

Per Grundberg

Organist, pianist, dirigent och tonsättare. Sedan 2001 kyrkomusiker i Bunkeflo.
Gå till toppen