Nazif Celikovic stod i skogen. För första gången skulle han gå flyktvägen igen, men den här gången i motsatt riktning. 110 kilometer mellan Tuzla och Srebrenica. Naturen var vacker med träd och berg, men i Nazif Celikovics huvud såg han hur det låg livlösa kroppar runt dem. Han blev yr och kände sig konstig. En panikkänsla spred sig i kroppen och han fick svårt att andas.