Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Klimatpolitiken är inte vilken EU-fråga som helst.

Ursula von der Leyen.Bild: Francisco Seco
Rätt kvinna på rätt plats? De rödgröna i EU-parlamentet känner sig inte övertygade. På torsdagen förklarade såväl miljöpartistiska partigruppen De Gröna/EFA som vänsterpartistiska GUE/NGL att de tänker rösta nej till tyska Ursula von der Leyen som ny ordförande för EU-kommissionen. Den avgörande omröstningen ska, enligt planerna, hållas på tisdag, men den skulle också kunna bli uppskjuten till i september.
Möjligen vore det bäst så.
De gröna säger sig vara besvikna över von der Leyens ambitionsnivå i centrala frågor.
"Hon har inte kommit med konkreta förslag till oss om vare sig klimatet eller demokratin i EU", säger EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke (MP) i ett uttalande. Även parlamentets liberaler och socialdemokrater tvekar om hur de ska rösta. De anser sig inte heller ha fått nödvändiga svar. Och åter handlar det inte minst om von der Leyen engagemang för klimatet.
På en presskonferens i onsdags tycktes hon försöka att bättra sig på den punkten. Hon framhöll bland annat att EU måste skärpa sina utsläppsmål och vara klimatneutralt till år 2050.
"Tiden håller på att rinna ifrån oss", påpekade von der Leyen och efterlyste en global standard för att prissätta utsläpp av koldioxid. Hon sade sig också vara övertygad om att det går att förena en grön politik med en stark ekonomi och pekade på de små och medelstora företagens roll för en hållbar utveckling.
Visst lät det lovande, men det är förståeligt att många EU-parlamentariker inte nöjer sig med allmänna ordalag. Arbetet med att minska de klimatförändrande utsläppen måste bli centralt i EU under mandatperioden. Det är hög tid att visa att Parisavtalet är mer än en samling vackra visioner. Alltifrån privatbilism till frakt- och energisektor måste ställa om till hållbara lösningar.
Sällan har det varit så angeläget att ta gemensamma tag på Europanivå. Men vissa medlemsländer stretar alltjämt emot i förhandlingarna om utsläppsmål. Då behövs en kommissionsordförande som pekar med hela handen i klimatfrågorna.
Sett till erfarenhet och ledaregenskaper kan Ursula von der Leyen knappast ifrågasättas. Hon har stått vid tyska förbundskanslern Angela Merkels sida sedan 2005 och haft flera olika uppdrag inom regeringen, nu senast som försvarsminister. Stridbar har hon också visat sig vara, inte minst i sitt arbete med att modernisera Tysklands konservativa familjepolitik. Hon beskrivs som en driven internationalist och talar ofta om vikten av ett starkare Europa.
Ändå var von der Leyen långtifrån någon given kandidat. Hennes namn fanns inte ens med i förhandsspekulationerna. Hon föreslogs som kompromiss då läget, även efter utdragna förhandlingar, tycktes vara låst mellan EU-ländernas ledare.
Tyska socialdemokraterna SPD ogillar nomineringen eftersom den inte som brukligt gick via regeringen. Andra reagerar – på goda grunder – mot von der Leyens mål om gemensam beskattning inom unionen.
Men kommissionen har visat övertro till federalistiska lösningar förut, utan att de för den skull omsatts i praktiken. I sammanhanget väger klimatpolitiken väsentligt tyngre.
Så har den tilltänkta kommissionsordföranden tillräckligt engagemang för att hantera detta område?
Det är naturligtvis inte idealiskt för EU om tillsättningen av posten drar ut ytterligare på tiden. Men finns det ännu på tisdag utbredda tvivel på att von der Leyen har vad som krävs för att leda unionens klimatomställning behöver det ändå inte vara fel med lite längre betänketid. Det kan, om inte annat, markera hur viktigt detta arbete är.
Gå till toppen