Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Att anställda vill be på arbetstid är ett konstruerat problem som löses bäst med tillit.”

Det är just genom beslut av det slag som Bromölla kommun har tagit som böneaktiviteter blir något annat än en privatangelägenhet. Det skriver Robert Walldén, filosofie doktor i svenska med didaktisk inriktning och lärarutbildare vid Malmö universitet.

En muslimsk datatekniker ber i ett provisoriskt bönerum som satts upp under ramadan i 
Sydneys affärsdistrikt.Bild: Rob Griffith
Ska man få be på arbetstid? Debatten har blossat upp efter att det politiska styret i Bromölla har beslutat att kommunanställda inte ska ha rätt att be på arbetstid, oavsett religion.
Förbudet är ett exempel på när politiska beslut används för att konstruera problem istället för att lösa dem. Företeelser av detta slag hanteras bäst genom anpassning efter praktiska omständigheter och ömsesidig tillit.
Eric Berntsson (SD), kommunstyrelsens ordförande i Bromölla, har förklarat att tanken bakom förbudet är att man inte ska få lämna sina arbetsuppgifter för att gå och be. Alltså att det inte ska hindra arbetet.
Jag är ingen arbetsgivare, men som lärare i sfi och svenska som andraspråk har jag flera års erfarenhet av att arbeta med vuxna muslimer som dagligen ber. Jag har aldrig varit med om att det på något sätt har gått ut över hur de har utfört sina ”arbetsuppgifter”: att delta i undervisningen och genomföra de språkutvecklande aktiviteter undervisningen innefattar. Tvärtom har de skött bönerna snabbt, diskret och vid lämpliga tillfällen. Varken lektionerna eller elevernas enskilda arbete har störts. Elever som varit noggranna med bönerna har tvärtom ofta varit lika noga med studierna. Om det finns ett samband eller om det rör sig om en slump låter jag vara osagt.
Det är viktigare att visa tillit till vuxnas förmåga att anpassa sig än att komma med uppfostrande pekpinnar. Det är just genom beslut av det slag som Bromölla kommun har tagit som böneaktiviteter blir något annat än en privatangelägenhet.
Visst är det möjligt att tänka ut situationer där människors bedjande går ut över deras arbetsuppgifter, men jag tvivlar starkt på att det är ett verkligt problem.
Den tid som läggs på böner är förmodligen en droppe i havet jämfört med det maskande som upptar en stor del av det som kallas för arbetstid, till exempel privat användning av sociala medier.
Problemet med att människor vill ägna tid åt böner är istället konstruerat för att tillgodose den betydande del av särskilt södra Sveriges befolkning som ogillar sådant som de förknippar med muslimer. Diskrimineringsombudsmannen (DO) har också inlett ett tillsynsärende, efter det att Bromölla kommun beslutat om förbudet.
Vem vet – produktiviteten på arbetsplatser kanske rentav ökar när anställda ges möjlighet att fokusera på livets andliga dimension under några korta pauser? Det kan röra sig om att be eller något liknande. Jag är själv en mediterande ateist. Sådana aktiviteter borde kunna få ta sig många olika uttryck så länge de de anpassas efter arbetets praktiska omständigheter.

Robert Walldén

Robert Walldén är filosofie doktor i svenska med didaktisk inriktning och lärarutbildare vid Malmö universitet.
Gå till toppen