I dag är det vanligt att man vid det första mötet med någon, till exempel på en dejt, får höra personen berätta hela sin biografi: barndom, tidigare relationer, ungdom, trauman, anknytningsmönster. Det är som att lyssna på ett "Sommar i P1", fast ännu mer intimt och privat. "Det jag säger till dig har jag aldrig berättat för någon tidigare", förklarar personen. Jag väntar på känslan av närhet, av att vi känner varandra nu, men i stället uppstår en tomhet. Ibland tänker jag att hur mycket någon än berättar om sina svagheter och rädslor och psykiska besvär, kommer man ändå inte närmare.