"Så, nu skriver jag för Libération. Jag har inget ämne för någon artikel. Men jag tror inte det är nödvändigt. Jag tror jag ska skriva om regnet." Med dessa rader inleder Marguerite Duras i juni 1980 en sommarserie om tio krönikor – en i veckan – för den franska dagstidningen. Utgångspunkten är klassiskt Durasterritorium: en fransk badort vid Atlantkusten. Himmel, hav. Tidvattnet som kommer och går. Sommarstiltje, semesterfirare, ett kollo. Alltsammans organiskt sammansmält med nyhetshändelser som driver förbi, som författaren fångar upp och sedan släpper nästan genast eller kanske håller kvar en stund: Sommar-OS i Sovjetunionen (skulle fransmännen delta eller inte? jo, så blev det), svälten i Uganda, bombdådet i Bologna och inte minst den stora strejken i Gdansk som blev upprinnelsen till den polska Solidaritetsrörelsen.