”Sommarregn och drömmar”. Astrid Sylwan vet hur skönheten ska lockas fram. Enbart titeln på hennes utställning är nog för att ge en doft av fuktigt gräs. Dukarna går i toner av pion, daggkåpa och lavendel. Över alltsammans rinner den blå färgen, som rännilar av himmel och hav. Vad kan passa bättre än att börja turen genom Österlens konstsommar här?

På Tomelilla konsthall fyller hon väggarna med ett måleri i rörelse, där penslar och raklar lämnar breda, smetiga spår. Hennes generösa, abstrakta kolorism har gjort henne till en av landets mer framgångsrika målare. Så är det också lätt att tycka om rytmen i flödet av nyanser, från citron och kobolt till studsande orange.

Även om de stora målningarna förför, dröjer jag lika länge vid den svit av helt små akrylbilder på papper som visas en trappa ner. I koncentrerade utsnitt fångar Sylwan den exploderande växtprakten i New Yorks Central Park.

På Kivik Art Centre behöver konsten inte skildra grönskan. Istället spelar de arkitektoniska skulpturerna effektfullt med landskapet. De ramar in naturen, bildar blickfång och utsiktsplats över böljande fält mot blånande hav. Vägen till årets nya verk går genom Lilla Stenshuvuds kohagar och ekdungar där Ulla Viottis "Bibliotheca" reser sig på slänten. Det är ett arkeologiskt bibliotek, fyllt av tegelböcker. Med sitt mjukt rundade krön sluter sig cirkelformen kring besökaren, monumental men ändå intim.

Som nytillskott utgör det en välkommen kontrast till tidigare års stramt geometriska skulpturer, signerade bland andra Sol LeWitt, Gert Wingårdh och David Chipperfield. Murat av skickliga hantverkare står Viottis bibliotek stadigt förankrat både i historien och den lokala myllan, där författarnamnen på böckernas pärmar alla har en anknytning till Skåne. Själv verksam i Brantevik har Ulla Viotti sedan tidigt nittiotal arbetat med det kolbrända teglet, vars mörkt skiftande yta här kommer väl till sin rätt. Lägg också märke till Åsa Jungnelius portal som numera markerar skulpturparkens entré. Dess lekfulla, färgstarka och organiska form ger mersmak inför kommande år.

Även sommarens satsning på nya konsthallen Rikstolvan i Järrestad, som invigdes tidigare i vår, framstår som lovande. Tova Mozard visar här en serie suggestiva fotografier och videoverk. De som följt henne sedan åren på Malmö konsthögskola lär känna igen mixen av luggsliten glamour och dunkla underströmmar, med drag av kultteveserien ”Twin Peaks”. I lysande filmen ”Psychic” kryssar hon mellan amerikanska flipperhallar och synska medier, vars profetior blir allt mer illavarslande.

På Rikstolvan finns även Gittan Jönsson som bjuder på något av en miniretrospektiv. Den befolkas av såväl 1970-talets feministiska ”Diskkasterskan” som 2000-talets ”Dammsugerska”, i färd med att otåligt städa ut konsthistoriens patriarkala strukturer. Missa inte heller amerikanska Laurie Andersons VR-verk, ”The Chalkroom”, en svindlande resa in i ett mörkt universum byggt av bokstäver.

Trippen slutar på Fabriken i Bästekille, som fortsätter sitt arbete med att lyfta fram förgrundsgestalter inom svenskt fotografi. Där är såklart Hans Hammarskiöld (1925-2012) en given gestalt, från start medlem i den legendariska gruppen Tio fotografer. Mycket kan sägas om omfånget och kvaliteten på hans livsverk, från svärtan på East Ends gator i 1950-talets London, till mode och konst, de många lysande porträtten liksom 1970-talets på en gång klarsynta och drömska naturfotografi.

Mer oväntat är det material som visas från Dag Hammarskjölds fotoalbum, varav merparten för första gången möter en större publik. Vid sidan av sitt krävande arbete som generalsekreterare för FN fortsatte han att fotografera med känslig blick för situationer och kompositioner. Från den svenska fjällvärlden till Kongos djungel och Himalayas topp tog han kameran med sig och fångade vad han såg. Det är en verklig bildskatt som nu har plockats fram.