Annons

Annons

opinionMalmö Pride 2019

Aktuella frågor
”Pridefestivaler har visat att fest och firande fungerat i kampen för lika rättigheter och verklig jämställdhet.”

Pride får inte urarta i en sorts positivitetstyranni som hindrar uttryck för känslor som uppfattas som negativa, som raseri, kränkthet och förtvivlan. Det skriver Caroline Demeyère, forskare och lärare i företagsekonomi vid Université Paris-Nanterre i Frankrike.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

För att undvika kommersiell och politisk exploatering av prides symboliska kraft måste det finnas plats för det komplexa och mångtydiga, skriver Caroline Demeyère.

Bild: Tom Wall

Annons

Är fest och firande fortfarande ett meningsfullt och effektivt sätt att stärka hbtq-rättigheter under prideveckor och pridefestivaler? Det har varit en kraftfull politisk strategi för att förbättra villkoren för personer som diskrimineras på grund av sin sexuella läggning eller identitet. Men om festandet blir huvudsaken i pride är det dags att se upp.

Den allra första pridemarschen ägde rum i New York i juni 1970 som en påminnelse om Stonewallupproret året innan, som var en rad demonstrationer mot en polisrazzia efter homosexuella och transpersoner på baren Stonewall Inn i Greenwich Village. Sedan dess har prideparader hållits i många länder för att fördöma diskriminering av hbtq+personer.

Att i grupp visa stolthet är ett sätt att mota det sociala stigma och den skam, som samhället pressar på hbtq+kollektivet.

Annons

Pride gör en diskriminerad grupp synlig och stärker dess känsla av samhörighet. Människor får kraft att utveckla sin självbild ur något positivt istället för att ta till sig samhällets syn på dem som avvikare och onormala. Det är särskilt viktigt eftersom ensamhet och marginalisering gör att hbtq+personer löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa och att försöka begå självmord.

Annons

Paraderna skapar uppmärksamhet kring en diskriminerad grupp, som ofta inte vågar leva öppet och känner sig osynlig i samhället.

Som glädjedemonstrationer i offentligheten visar prideparaderna att kampen för jämställdhet är allt annat än tristess och missmod. De sprider rörelsens estetik och dess symboler, som regnbågsflaggan, och gör hbtq+rörelsen och dess budskap kända bland människor, medier och myndigheter.

Pridefestivaler har visat att fest och firande fungerat i kampen för lika rättigheter och verklig jämställdhet. De är ett politiskt medel, inte ett mål. Och de får inte urarta i en sorts positivitetstyranni som hindrar uttryck för känslor som uppfattas som negativa, som raseri, kränkthet och förtvivlan. I många länder saknar hbtq+personer rättigheter och totalt sett i världen ökar homofobin. Alltså kan allting inte gå ut på glädje och fest.

Annons

Hbtq+personer måste få uttrycka ett lika brett spektrum av känslor som alla andra och inte alltid behöva leva upp till stereotypen positiva, roliga, vänliga och festande. Firandet är också ett sätt att minnas motståndskampen mot institutionellt våld.

För att undvika kommersiell och politisk exploatering av prides symboliska kraft måste det finnas plats för det komplexa och mångtydiga. Den kommersiella potentialen i pride undergräver i och för sig inte hbtq+rörelsens sak.

Den allt större försäljningen av priderelaterade prylar som regnbågskläder, visar att hbtq+symboler nu har nått utöver de vänligt sinnades krets och kan bidra till att sprida rörelsens budskap.

Annons

Men det gäller att komma ihåg att ekonomiska och politiska aktörers hbtq+kramande går ut på att stärka deras egen image eller på att tjäna pengar utan att själva behöva ta ställning och agera mot särbehandling. Det blir tydligt när företag skyltar med pridesymboler utan att ta itu med frågor som diskriminering av hbtq+personer på den egna arbetsplatsen. Eller tiger och hummar med när de är verksamma i länder utan mänskliga rättigheter i allmänhet och hbtq+rättigheter i synnerhet.

Ett exempel på politiskt utnyttjande är israeliska politiker som har använt pride för att visa upp den fria världens tolerans och samtidigt undergräva palestiniernas sak. Här måste hbtq+rörelsen utveckla motstrategier.

Annons

Det är inte hbtq-rörelsens uppgift att förse samhället med show och glädje, men risken för utnyttjande bör trots allt inte resultera i att man förkastar fest och firande som ett sätt att främja jämlikhet.

Caroline Demeyère

Översättning: Karen Söderberg

Caroline Demeyère är forskare och lärare i företagsekonomi vid Université Paris-Nanterre i Frankrike.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy