Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Snabbaste sättet att återfå en skola att vara stolt över är att förstatliga den

Allt för många ”förstå-sig-påare” har bestämt saker om den svenska skolan. Nu är det dags att förstatliga den, skriver Birger Nilsson.Bild: Albin Brönmark
Svensk grundskola har befunnit sig på ett sluttande plan sedan Gösta Brodin drev igenom ett nytt arbetstidsavtal för lärare på 1980-talet. Gösta hade inte en aning om pedagogiskt arbete och dess villkor utan genomdrev, troligen av pur avundsjuka, en reglerad arbetstid som innebar att en 40-timmars arbetsvecka under långa tidsperioder inte kom att räcka till medan den arbetsplatsförlagda tiden fylldes med allehanda tidsfördriv. Min egen upplevelse av läraryrket sedan 70-talet var att arbetsveckorna oftast, på grund av kvällsarbete och helgarbete, hamnade närmare 50 än 40 timmar.
Bland annat höstlov och sportlov var en välbehövlig kompensation för det massiva arbetet. Med den reglerade arbetstiden hinner lärarna ofta inte förbereda och efterarbeta lektioner, gå igenom elevproducerat material, ha föräldrakontakter, utvärdera undervisningen och utarbeta individuella åtgärder i den utsträckning som behövs. Förutom detta har det lagts på en avsevärd mängd annat administrativt arbete. Ett gediget lärararbete är idag en inte föraktlig prestation – nästan omöjlig.
Det andra stora slaget mot lärarna var kommunaliseringen av skolan. I stället för att staten skulle ha koll och driva skola så skickades ansvaret för detta ut till kommunerna. Statens kostnad för skolorna skickades med som ett statsbidrag till kommunerna. Men kommunerna hävdade sin självständighet och statsbidraget som var ämnat till skolorna användes i många fall till andra saker som man i kommunerna tyckte var mer angelägna. Skolorna gick miste om en massa pengar. Nu fanns det en möjlighet att börja spara på skolan.
Den tredje stora spiken i kistan var privatiseringen av skolor. Skolkoncerner och andra skolhuvudmän tävlade med varandra om att få driva skolor. Huvudsyftet stavades numera pengar och vinst och inte vetenskap och beprövad erfarenhet. Hela generationer av elever lockades till skolor och undervisning med hjälp av teknisk utrustning och tvivelaktiga förmåner för att få en undervisning som inte höll måttet.
Flera andra så kallade reformer har urholkat det svenska undervisningsväsendet. Borttagandet av klasslärarsystemet var en sådan. Nu fick inte klassen, flocken, sin självklara ledare. En del av vikänslan i klassen försvann när läraren delades med andra. Arbetet blev mer ämnesfokuserat till förfång för arbetet med ”hela” människan. Att få individen att växa, mogna, utvecklas och fostras till en egen självständig och trygg individ fick stå åt sidan. En annan nackdel var att läraren nu skulle skapa en personlig relation till dubbelt så många elever. Bara det en mycket större uppgift.
Att ta bort arvodestjänsterna och förutsätta att alla pedagoger ska ta lika stort ansvar var en kraftig tillbakagång. Plötsligt skulle alla ansvara för all materiel, till exempel. Resultatet blev ofta att ingen ansvarade och varje lärare fick fixa sina egna grejor.
Lärarhögskolornas bristande inträdeskrav. Sedan flera år tillbaka har intagningskraven till lärarhögskolorna varit minimala. Det innebär att till och med den sämsta eleven i en gymnasieklass har kunnat utbilda sig till lärare. Ofta har det också hänt att kandidater som underkänts i sin elevpraktik, av praktikskolans rektor, ändå har släppts igenom och fått examen.
Den obegripliga förstelärarereformen har inneburit att man ökar farten på den flyttkarusell som man startat när man började kommersialisera skolan. Det finns inga särskilda krav för att bli förstelärare. Ofta är det endast rektorns tyckande som ger en av pedagogerna en extra dusör i månaden – ofta 5 000 kr. När sedan läraren efter ett år eller två byter tjänst så utgår man från den senaste anställningen så klart. Ingenting har med kompetens, vetenskap eller beprövad erfarenhet att göra. Kontinuiteten av skolpersonal på skolorna har försämrats. Återinför i stället arvodestjänster med specifika arbetsuppgifter.
Listan kan göras mycket längre. Men, det är inte konstigt att grundskolan är där den är. Allt för många okunniga ”förstå-sig-påare” har genom åren bidragit till den situation som skolan befinner sig i idag. Den snabbaste vägen att återfå en skola man kan vara stolt över är att förstatliga den.

Birger Nilsson

Pensionerad rektor
Läs också "Blir jubel i landets lärarkår"
Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen