Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Jenny Maria Nilsson: De som tror att klimatfrågan är en masspsykos har skrala bevis

Johan Hakelius placerar sig själv och sin livsstil i mitten av solsystemet.

Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Även om den ofta är svår att ta reda på, i denna löjligt komplicerade värld, tror jag att sanning existerar. Man kan påstå något, hålla upp detta något, jämföra med världen, granska och i vissa fall komma fram till ett korrekt svar.
Vetenskaplig metod kallas det visst och det är användbart. Jag tror inte på vetenskaplig metod som man tror på en Gud, det är ”bara” en process att pröva information för att finna bevis och filosofen David Hume hade en poäng när han sa att man bör anpassa sin tro efter bevisen.
Men vad är ett bevis? Ja, det är till exempel inte att det råder stor expertkonsensus bland forskare inom klimatområdet. Cirka 97 % av de som forskar om miljö och klimat anser det bevisat att människan påverkar planetens temperatur på ett sätt som är farligt för allt liv, 2-3 % håller inte med. En majoritet bevisar inte i sig något, lejonparten har titt som tätt fel – den relevanta frågan är om klimatskeptikernas studier håller för granskning. Nej, visar det sig. Klimatolog Rasmus Benestad och hans team synade 38 studier av alternativa hypoteser till planetens uppvärmning. Typiskt för dessa var att man enbart valde ”bevis” som stödde den egna tesen och dessa teser stred inte bara mot forskar-majoriteten utan också sinsemellan.
Johan Hakelius.Bild: Hossein Salmanzadeh/TT
Skribenten Johan Hakelius har i flera krönikor ägnat sig åt miljön. Nej, förlåt, inte åt miljön utan åt varför andra ägnar sig åt miljön och blir till exempel klimataktivister. Varför? En solklar masspsykos, enligt Hakelius. De som håller med Greta Thunberg vill ”fly vuxenlivet, med alla sina oklarheter och blandade motiv”.
I sin senaste krönika i Expressen (13/7) ger Hakelius två premisser. 1) Fler träd kan rädda klimatet! Men, krönikörens ärende är som vanligt inte att säga något om klimatet utan om klimataktivister. Därav premiss 2) Klimataktivister vill inte ha fler träd! Slutsats: ”De [aktivisterna] kommer aldrig att köpa att vi kan rädda världen genom att odla vår trädgård: Ta det lugnt, sluta skrika, ha lite trevligt och plantera träd. Vad ska de då göra av ångesten, skammen, försakelserna och hysterin.”
Problemet är att premisserna är osanna. Träd suger upp koldioxid, men studien Hakelius hänvisar till påstår inte att plantering i tillräcklig skala är görbart eller kan lösa det som kallas klimatkrisen. Och klimataktivister vill ”odla sin trädgård”. De gör det: att återställa miljöer till ursprungliga ekosystem, värna djungler och nyplantera skog är något de argumenterar för.
De 2-3 % som inte tror på vår arts negativa påverkan på jorden jämför sig gärna med Galileo Galilei, astronomen som satte planeten på sin plats i en bana runt solen och motarbetades. Människan kastades ur världens centrum, jorden blev en planet bland andra och människan ett däggdjur bland andra. Hakelius ska läsas utifrån att han försöker sätta sig själv och sin livsstil i centrum: Klimataktivister bryr sig inte om miljön, deras värv är att komma åt honom, hans livsglädje och sätt att leva. Genom att skriva om aktivisters karaktär vill han säga något om sig själv, att han är en självständigt tänkande person med en avslöjande blick på samtiden – bevisen för det tycks mig skrala.
Gå till toppen