Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

David Ahlin: "Här förenas liberala partier i en gemensam problemanalys."

Obs. Bilden är ett montage.
Jag lyssnar på radions utfrågning av finansminister Magdalena Andersson och jag tänker att hon har förstått:
”Nu ska vi genomföra Januariavtalet.”
Hon har läst av den politiska kartan och navigerar för att ge det egna partiet största möjliga inflytande. Centerpartiet och Liberalerna ska stärkas i uppfattningen att samarbete med S är rätt väg framåt. Sedan uppgörelsen har de värmande orden från socialdemokrater flödat mjukt över Centerpartiet och Liberalerna. Och IF Metall ordnar seminarium med rubriken ”Vad kan arbetarrörelsen och liberalismen lära av varandra?” Små tecken i tiden.
Perioden med två helt dominerande partier, ett på vardera sida om en tydlig blockgräns, är sedan länge förbi. Logiken med ett högerblock och ett vänsterblock är bruten eftersom två partier, Centerpartiet och Liberalerna, inte längre vill infoga sig i den gamla ordningen. Vi rör oss istället mot en situation med fler mellanstora partier med ambition att ta ett helhetsansvar för politiken. Regeringsfrågan kan bli mer oklar inför valen och förhandlingar mellan partierna efter valdagen får avgörande betydelse.
Min hypotes är att både Centerpartiet och Liberalerna kommer att trivas allt bättre i den nya och friare rollen som ett slags tredje kraft i politiken. Varför inlemma sig i ett block som domineras av ett annat större parti när man inte behöver? När man dessutom sitter på makten att avgöra regeringsfrågan?
Ett nytt allianssamarbete på riksnivå förefaller alltmer osannolikt, i alla fall inför 2022. Framförallt Kristdemokraterna och Centerpartiet tar spjärn mot varandra för att tydliggöra skillnaderna mellan partierna. Klyftan växer och den blir inte lätt att överbrygga.
Betyder det att ett regeringsskifte 2022 är uteslutet och att S lugnt kan se fram emot en tredje mandatperiod?
Det är inte säkert. Men då behöver nog Moderaterna landa i samma krassa insikt som Magdalena Andersson gjort. Det nya läget kräver ett stort mått av pragmatism och handlingsfrihet. Bäst att inte stänga några dörrar i onödan. Så länge C och L avgör regeringsfrågan så måste Moderaterna uppfattas som ett mer attraktivt alternativ för samarbete. Och majoritet för M, KD och SD tror jag är osannolikt.
De kommande åren blir en prövning i tålamod för Moderaterna. Trots att blocken brutits upp är M fortfarande det trovärdiga alternativet till fortsatt S-styre. Första steget mot ett regeringsskifte är att göra det som S, MP, C och L inte gjorde. Börja ödmjukt i den politiska analysen och formulera ett gemensamt projekt. Hitta det som förenar. Visa respekt för partiernas olikheter och bygg en ny grund att stå på.
Flera av talen i Almedalen handlade om integrationen. Om att skapa bättre förutsättningar för både sammanhållning och social rörlighet, oavsett bakgrund. Här förenas liberala partier i en gemensam problemanalys. Här finns ett embryo att utveckla.
Gå till toppen