Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Max Wiman: Haris-burg blev den svenska fotbollens egen härdsmälta

Malmö FF sparkade boll med Djurgården och plötsligt blev det en ”duell” mellan Arnor Traustason och Haris Radetinac. Den slutade med en smäll när Radetinac med full kraft stämplade Traustason och fusionen blev förödande – för Traustason. Inte för Radetinac, för det visade ju efteråt att det har ju aldrig hänt. Trots allt som gått sönder i Traustasons fot.
Ni förstår, det är ju så att chefskontrollanten – domaren Kristoffer Karlsson – uppenbarligen har bekräftat att han såg händelsen och då träffade inte Radetinacs ben Traustasons. Bilder på händelsen visar att så faktiskt skedde, men eftersom Karlsson inte såg det och därmed gjorde bedömningen att det aldrig hänt, så har det inte hänt enligt Svenska Fotbollförbundets disciplinnämnd.
190714 Djurgårdens Haris Radetinac under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Djurgården och Malmö den 14 juli 2019 i Stockholm. Foto: Andreas L Eriksson / Bildbyrån / kod AE / Cop 106Bild: ANDREAS L ERIKSSON
För eftersom det enligt domare Karlsson aldrig har hänt, kan nämnden inte titta på händelsen och därmed heller aldrig se om den har hänt. Och även om Karlsson i efterhand sett tv-bilder på att det faktiskt hänt, kan han ju inte ändra sin historia. Han såg ju att det inte hände.
Ja, förlåt mig om tankarna flyttar tillbaka 40 år i tiden till den genialiske Tage Danielssons fenomenala monolog om socialdemokraternas svenska kärnkraftspolitik efter Harrisburg (skriven av honom själv). Ni vet det amerikanska kärnkraftverket som just 1979 råkade ut för en härdsmälta, men det hade ju aldrig hänt eftersom det var fullständigt osannolikt att det skulle hända.
För det borde ju inte bara vara sannolikt utan 100 procent sant att Radetinac ben i en ful - om den var omedveten är fullständigt oväsentligt eftersom en fotbollsspelare ansvarar för sin kropp och sina rörelser - stämpling eftersom tv-bilderna visade det.
Låt mig citera direkt ur Tage Danielssons monolog.
”Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.”
Jag menar – ta bort ett ”r” i Harrisburg så blir det Harisburg och då är väl likheterna rätt slående?
Tage Danielsson, alltför tidigt bortgången tyvärr, både skrev och läste monologen om Harrisburg. Nu har fotbollen fått sin egen härdsmälta i Haris-burg.Bild: BERNE LUNDQVIST
Kan inte låta bli att ta med slutklämmen i Danielssons monolog:
”Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.”
Om jag har förstått SvFF:s regelvirrvarr rätt, så kan alltså inte disciplinnämnden döma i ärendet eftersom Kristoffer Karlsson har sett händelsen och bedömt den som en icke-händelse. Eftersom han inte sett den, så har den aldrig hänt.
Trots att en uppenbarligen enorm majoritet av experter (och andra) har sett händelsen och anser att det här var ett rött kort, kan den alltså inte prövas.
Men om Kristoffer Karlsson sett en händelse och delat ut ett gult eller rött kort för den, då hade disciplinnämnden kunnat titta på händelsen för att ta bort kortet om det var felaktigt (lex Paulinho i Häcken i cupen). Fast domaren hade sett något som kanske ingen annan sett.
Jag tänker så här. En polisman ser en händelse på stan där en person faller till marken. Övervakningsbilder visar att den andra personen slagit ner den första personen. Men då polisen sett händelsen, men inte sett att den andra slog ner den första, har det aldrig hänt och bildbevisen är odugliga i domstol. Not.
Visst skriver idrotten sina egna regler, men ibland undrar jag om det bara är att de haft otur när de tänkte.
Man kan säga mycket om ishockeyn, men i det här avseendet ligger de ljusår före fotbollen. För om något hänt, som någon har sett eller inte sett men i alla fall uppfattat fel, så korrigerar man det i efterhand. Det skapar i alla fall något slags rättvisa, även om en skadad spelare inte blir hel snabbare för det.
På söndagen och kanske fram till löven gulnat i höst får Arnor Traustason sitta på läktaren och se MFF spela, på måndagen spelar Haris Radetinac som ingenting har hänt mot Kalmar. Fast egentligen handlar ju det här inte om dem eller Kristoffer Karlsson, utan om helhetsperspektivet och generellt vilket regelverk som gäller.
Detta är är en fullständigt onödig och farlig härdsmälta för svensk fotboll.
Modernisera regelverket nu.
Gå till toppen