Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sara Berg: Med penseln mot gatan på Art Street Hbg

Gatukonsten har ännu långt kvar innan den uppnår samma status som det traditionella måleriet. Sara Berg besöker festivalen Art Street Hbg som vill ändra på detta.

Christoffer Erneholm arbetar på sin trappa.Bild: Anja Barte Telin
När gatukonstfestivalen Artscape arrangerades i Malmö 2014 råkade en saneringsfirma tvätta bort ett av verken, i tron att det var klotter. Fem år har gått sedan dess och numera anordnas gatukonstfestivaler årligen på olika platser i Sverige och världen. Men trots att verk av konstnärer som Banksy säljs för miljoner, har konstformen ännu långt kvar innan den uppnår samma status som det traditionella måleriet.
Kanske är det just det folkliga som stör, det tillgängliga och demokratiska. En stor muralmålning är svår att dölja och ha för sig själv. Hela poängen är ju att människor ska se den. Vad är det då för mening med att äga den? Den kan ju ändå knappast säljas vidare, vilket gör den svår att profitera på.
Det kan också bero på att en stor del av gatukonsten dels är intetsägande och ointressant, dels målas på ställen där den förstör snarare än förskönar. Vem orkar hitta ännu en slarvig tag på porten till sitt hyreshus?
Vera Primavera från Ecuador målar gärna motiv som rör feminism och mystik.Bild: Anja Barte Telin
I Helsingborg har veckan ägnats åt festivalen Art Street Hbg. Utöver föreläsningar och workshops, har både kända och okända gatukonstnärer fått dekorera Söders ytor under fem dagar. De erkända namnen har fått husfasader och transformatorstationer till sitt förfogande, amatörerna har fått nöja sig med elskåp. Tanken bakom festivalen, som startade 2017, är att gemensamt skapa en stadsbild som förenar och inkluderar, att låta staden förändras i takt med demografin. Konstverk på oväntade platser kan dessutom få människor att upptäcka delar de annars inte hade besökt.
Det fungerar. Den upptryckta flyer-kartan som jag hittar på Kulturhotellet – där tidigare års konstnärer visar sina verk – är så dåligt designad att jag går vilse trots att jag kombinerar den med telefonens gps. Flera av platserna är utmärkta med ungefärliga adresser, vilket gör dem svårfunna.
Christoffer Erneholms trappa.Bild: Anja Barte Telin
Men min jakt på konsten får mig att se mig omkring på ett sätt jag annars sällan gör. Jag tittar uppåt mot fasaderna och nedåt mot elskåpen. Jag hittar spännande och vacker arkitektur och charmiga små butiker och restauranger som jag blir sugen på att besöka. Granne med en liten torghandel står en offentlig toalett som målades förra året.
Vid Christoffer Erneholms halvfärdigställda trappstegskonst har några pensionärer samlats. De pratar om vardagsbestyr till tonerna av den reggae och progg som konstnären lyssnar på medan han arbetar. Innan de promenerar vidare, tar de en mobilbild av verket.
Och både Amy Sols och Vera Primaveras väldiga gavelmålningar av kvinnor får förbipasserande att stanna till och vända sig om. Någon ropar att det blir fint. Ingen verkar sur över att staden långsamt blir mer färgglad, ingen kallar det för klotter.
Tobias Kühls elskåpskonst.Bild: Sara Berg
Själv blir jag besviken över att arkitektstudenten Tobias Kühls verk ännu inte är påbörjat när jag går förbi. Hans detaljerade värld påminner om estetiken i tv-spelet ”Machinarium”, med finurliga inslag och gulliga fantasivärldar. Dessbättre hittar jag av en slump en trio elskåp som han redan har målat en bit bort.
Söder är Helsingborgs gamla industriområde, med tillhörande arbetarbostäder och segregation som följd. Idag är detta en av stadens mer mångkulturella delar. Platser som dessa är sällan först i kön när det ska satsas på försköning från kommunalt håll, vilket gör gatukonstfestivalen än mer angelägen.
En av Amy Sols tidigare målningar, från en annan stad.Bild: Art Street Hbg
Den inte bara höjer gatukonstens status, den fungerar även som trivselskapande faktor i en miljö som annars lätt förbises. Pichiavos målning ”Poseidon” – en stilig hybrid mellan antik marmor och graffiti – från förra året blickar fortfarande ner över husets nagelsalong från sin vägg och vid elskåpen arbetar lokala konstnärer på sina alster.
En del är ganska fula, men det spelar inte så stor roll. Tids nog kommer de att målas över ändå. Till skillnad från annan offentlig konst, som statyer eller skulpturer, är gatukonsten förgänglig. Och när konstnärerna blir tillräckligt skickliga, kommer de att få väggar som kanvas. Då hoppas jag att målningarna får sitta kvar länge.
Gå till toppen