Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Margareta Flygt: 1919 var året då Europa omdefinierades

De kvinnliga ikonerna står i centrum i en bok om det första fredsåret efter första världskriget. Men Margareta Flygt saknar överraskningar.

Rosa Luxemburg. Käthe Kollwitz. Alma Mahler.Bild: TT Arkivfoto
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Allt verkar så självklart – i alla fall i efterhand, när vi har facit i hand. Vänskaper, nätverk och samband framstår som ett schackspel med tydliga pjäser. När vi tolkar historien rensar vi bort bruset, förvirringen, känslan av kaos.
På senare tid har ett framgångsrecept inom fackböcker varit att fokusera på ett årtal.
Fakta blandas med anekdoter, kryddas med kontraster av finkultur och vardag – allt återspeglar tidsandan och ger oss ett tillgängligt, tidsmässigt avgränsat sammanhang. Valet av år har ofta fallit på ett som inte redan är uttjatat, som krigsåren, 1968 eller 1989. Det påminner om lyckönskningskort där gratulanten påminns om sitt födelseår. Mitt är 1965: året då polisväsendet förstatligades, Sundbybergs kyrkspira träffades av blixten, amerikanska trupperna anlände till Vietnam, Rolling Stones gav en konsert i Kungliga Tennishallen. Inget påverkade mig direkt, men det är kittlande att jämföra det egna livet med världshändelser och låtsas att det finns ett samband.
Vem i vår samtid kommer att vara de som framhävs som historiska ikoner? Går de på gymnasiet Malmö Latin, hänger på Triangeln, festar på Plan B? Den som är inne idag, kan snabbt bli petad från sin tron när andra värderar vår tid. Därför säger dessa årsböcker lika mycket om vår tid som den tid de beskriver.
Koncepten liknar varandra: författaren delar in boken i tolv månadskapitel och läsaren får följa ett antal, ofta redan för oss kända, personer. Det blir en underhållande och lärorik kavalkad av kunskap och skvaller.
Florian Illies gjorde det strålande med ”Århundradets sommar 1913”, liksom Elisabeth Åsbrink med ”1947” och nu kommer Unda Hörners ”1919 – kvinnornas år” (Lind & Co) som översatts från tyska av Per Lennart Månsson.
Omslagsbild: Tamara de Lempicka, ”Självporträtt (Tamara i grön Bugatti)”.
1919 var i mycket det år då Europa omdefinierades: det var första fredsåret efter första världskriget, i Tyskland fick kvinnor rösträtt, revolutionen slogs ner i München och Berlin. Boken inleds med mordet på Rosa Luxemburg, för att sedan skapa ett återkommande kalejdoskop med bland andra Alma Mahler och hennes relation till både Martin Gropius och Franz Werfel. Vi får följa hur Sylvia Beachs planerade och sedan öppnade den mytomspunna bokhandeln Shakespeare & co i Paris, hur konstnären Käthe Kollwitz blir Berlins konstakademis första kvinnliga lärare bland andra.
Kvinnorna som Hörner lyfter fram är de som redan ingår i en kanon av historiska personligheter. De glömda storheterna från förr förblir glömda, män som kvinnor. Jag lär mig mer detaljer, men blir sällan överraskad av något helt nytt.
Symptomatiskt är att Unda Hörner ändå låter en man, författaren Erich Kästner, avsluta boken om starka kvinnor. Det är männen som sätter agendan. Det var så 1919 – och är ofta så än idag. Själv hade jag föredragit att boken avslutats med Rosa Luxemburgs brev till vännen Clara Zetkin: ”Jag skriver kanske något om kvinnor, det är viktigt nu, och ingen av oss här förstår något av det.”
Hundra år senare har de feministiska framstegen varit många, men det är lång väg kvar till jämställdhet. Rosa Luxemburg hade inte varit nöjd, men idag förstår vi i alla fall hur viktigt det är.
Gå till toppen