Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Låt Danmark visa vägen! Utgå från flexicuritymodellen.”

Både höger- och vänsterpartier måste vara beredda att slakta ett antal heliga kor, skriver Karin Svanborg-Sjövall, vd för tankesmedjan Timbro.

Idag släpper Timbro rapporten ”Flexicurity på svenska” som beskriver hur arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna reformeras.Bild: Klas Andersson/TT
Svensk arbetsmarknad plågas av bristande rörlighet och föråldrade regleringar.
Allt färre är med i facket, människor har alltmer olika förutsättningar när det gäller att få jobb och företagen har svårt att få människor mer rätt kunskap till olika arbetsuppgifter.
Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centern utlovar en reform av svensk arbetslöshetsförsäkring. I en Timbrorapport som släpps idag, Flexicurity på svenska, beskriver forskaren och nationalekonomen Andreas Bergh hur en sådan reform skulle kunna utformas. Målsättningen bör vara att skapa en arbetslöshetsförsäkring som ger en tidsbegränsad ekonomisk trygghet, avdramatiserar kortvarig arbetslöshet och möjliggör ett effektivt jobbsökande.
För att arbetsmarknaden ska fungera bättre bör också delar av arbetsrätten ses över. Både höger- och vänsterpartier måste vara beredda att slakta ett antal heliga kor.
De partier som står till vänster på den politiska skalan måste inse att 2000-talets arbetsmarknad inte kan styras med regleringar som infördes på 1970-talet.
Dagens anställningsskydd gör det svårt för människor som inte trivs eller passar på sin arbetsplats att gå vidare. En kunskapsöversikt gjord av Sven-Olov Daunfeldt, professor i nationalekonomi och forskningschef vid HUI research, visar att de undantag för las som tillåtits för små och medelstora företag har lett till ökad produktivitet, minskade sjukskrivningar och en ökad benägenhet att anställa personer som står längre ifrån arbetsmarknaden.
De partier som står till höger på den politiska skalan måste kunna ifrågasätta delar av arbetslinjen, att det alltid är mer önskvärt få in arbetslösa i någon form av avlönat arbete jämfört med att de får ekonomisk hjälp av samhället.
Det finns goda skäl att bekämpa långvarigt bidragsberoende, men när det blir uttryck för ren moralism blir det fel. En situation där arbetslösa av ekonomiska skäl tar första bästa jobb kan i värsta fall försämra arbetsgivarnas möjlighet att kunna anställa människor som har just den kunskap som behövs.
Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har i tyst samförstånd genomfört ett systemskifte där den tidsbegränsade inkomsttrygghet som var syftet med a-kassan som en omställningsförsäkring har övergivits. Ersättningsnivåerna har i praktiken frysts och frikopplats från inkomstutvecklingen. Nu utlovas en trygghet som sällan gäller i verkligheten.
Den reform som behövs utgår från den danska flexicuritymodellen och har fyra grundbultar:
1 Tydliga tidsgränser. En generös ersättning till den som saknar jobb gör att arbetslösheten riskerar att öka. Därför behöver arbetslöshetsförsäkringen förses med tydliga tidsgränser. En försäkring som gör att man kan ställa om till ett nytt jobb ska inte fungera som en långsiktig försörjningsgaranti. En karensperiod på till exempel en månad, då man inte får någon ersättning, skulle minska risken för missbruk och motivera människor till eget sparande.
2. Individens frihet. Om a-kassan blir en renodlad omställningsförsäkring, måste människor med långvariga försörjningsproblem fångas upp av ett annat system. Det kommunala försörjningsstödet behöver förändras så att arbete och sparsamhet lönar sig bättre. Även här talar mycket för att till en början ge människor ökad frihet och kombinera det med en successiv nedtrappning av stödet så att drivkrafterna till arbete ökar.
3. En anställningspeng. Efter viss tid kan försörjningsstödet omvandlas till en lönesubvention som gör det billigare för arbetsgivarna att anställa. En sådan anställningspeng bör vara knuten till den som anställs (och ersätta det som idag kallas extratjänster och det som tidigare var nystartsjobb och fas 3) och gälla för personer som har långvarigt försörjningsstöd och långtidsarbetslösa.
4. En liberaliserad arbetsrätt. Arbetsgivare måste lättare kunna anpassa personalens storlek och sammansättning när efterfrågan förändras. De konfliktregler som gäller idag måste ses över så att det blir lättare för arbetsgivare att avsluta en anställning, till exempel på grund av personliga skäl.
Med en kombination av starkare ekonomisk uppmuntran och ökad frihet skulle Sverige kunna få en arbetsmarknadsmodell som både skapar tillväxt och verklig trygghet: den att ha fler arbetsgivare att välja mellan.
Låt Danmark visa vägen!

Karin Svanborg-Sjövall

Karin Svanborg-Sjövall är vd för den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.
Gå till toppen