Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Siegrun Fernlund

Docent Siegrun Fernlund, Asmundtorp, har avlidit efter en längre tids sjukdom i en ålder av 82 år. Hon sörjes närmast av maken Johannes Fernlund samt barnen Wolf, Östen, Solveig, Ragnhild, Arne och Gunnar med familjer.

Siegrun föddes 1937 i Breslau i Nordtyskland. Förhållandena var svåra under uppväxten, och hennes familj, Hauschild, tillhörde den del av befolkningen som tvingades flytta västerut efter andra världskriget.
Men det fanns en räddare på väg. En ung svensk på lätt motorcykel, Johannes Fernlund, kom på besök och skulle återvända gång på gång. När Siegrun var 19 år och student gifte de sig och flyttade till Sverige.
De första decennierna upptogs av barnen. Familjen bodde först i Stockholm men flyttade snart till Asmundtorp i Skåne. De hade turen att hitta en stor villa “i naturskönt läge” enligt annonsen. Till denna hörde flera växthus. Här fanns en viktig resurs för familjens försörjning. Siegrun hade “gröna fingrar” och en stor kärlek till det som växer.
Hon älskade också sin vedspis och vi var många som fick dela på kakan. Stora fester med barn och gäster brukade sluta med att vi hand i hand omringade huset.
Siegrun hade också starka intellektuella intressen. Hennes läsning, av tysk lyrik till att börja med, inspirerade till en diktsamling på mycket njutbar svenska, “Landskap med träd”. Då det gäller vetenskapligt arbete disputerade hon i konstvetenskap hösten 1982 på avhandlingen “Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912”.
Siegruns forskning skulle spänna över många områden men hon gjorde sina första upptäckter i ett material som låg nära, ett par gulnade fotografier av kyrkorna i Asmundtorp. Den medeltida, som revs och ersattes av den nygotiska: “ett Herranom värdigt Tempel”, som tidens biskopar formulerade idealet.
Mer än en tredjedel av Skånes gamla kyrkor raserades under 1800-talet. För Siegrun väckte detta starka minnen av den förödelse och återuppbyggnad som hon sett i ett krigshärjat Nordtyskland.
Byggnader i sitt sociala sammanhang och det angelägna ämnet byggnadsvård var viktiga delar av Sigruns undervisning under senare år, och hon trotsade länge sin egen fysik under stadsvandringar och exkursioner.
Vi är många elever och kollegor som saknar samvaron och samtalen med Siegrun.
Institutionen för Konstvetenskap och Vetenskapssocieteten i Lund genom Hjördis Kristenson och Sten Åke Nilsson
Gå till toppen