Det finns planer på att etablera samma strategi på Möllevången som i flera år funnits på Sofielund – den så kallade BID-modellen. Områdets fastighetsägare, föreningar och polis har gått samman och med stöd från kommunen försökt öka tryggheten i området. Kruxet är att BID, även om det gör gatorna tryggare, riskerar att skapa ytterligare otrygghet när det gäller människors möjlighet att bo kvar i området.

BID kommer från New York och innebär att fastighetsägare går samman för att arbeta för att öka värdet på sina fastigheter.

Sofielund hade ett rykte av att vara farligt och stökigt och här såg områdets fastighetsägare värdet på sina fastigheter dala. Fastighetsägarna drog precis som i New York slutsatsen den bästa metoden för att höja värdena var att minska människors upplevelse av otrygghet på gatorna. Alltså satsade de på BID.

Vi i förbundet Allt åt alla Malmö är inte mot arbete för utökad trygghet för dem som bor i olika områden. Tvärtom har vi arbetat med frågor om trygghet och genomförde för ett par år sedan en undersökning på just Möllevången där vi lät dem som bor i stadsdelen formulera vad de såg som problem och som möjliga lösningar. Vi ställer oss däremot tveksamma till BID-modellen, eftersom den bygger på en otillräcklig förståelse av vad otrygghet egentligen är.

Känslan av otrygghet bygger på ett antal faktorer som överlappar varandra och är olika beroende på varje persons ekonomiska bakgrund, kön, etnicitet och liknande. Genom vårt mångåriga arbete har vi upptäckt att den som av olika skäl känner sig mindre hemma på Möllevången också känner sig mindre trygg.

Otrygghet är även vad människor känner när de inte vet vad som händer med deras bostad. Känslan för en Malmöbo som tvingats in i en osäker andrahandsmarknad, som inte vet hur stor nästa hyreshöjning blir eller om hen har råd med nästa månads hyra, är en känsla av otrygghet. Så varför ska vi förlita oss på att fastighetsägarna har lösningen när utgångspunkten för deras projekt är att höja fastigheternas värde?

Stiger värdena på fastigheterna blir det än mer lukrativt än det redan är för områdets fastighetsägare att bland annat framtvinga ombildningar till bostadsrätter som många som bor i husen idag inte har råd med. Vad gör det då för skillnad för dem som idag bor på Möllevången att gatorna är mer upplysta och mindre skräpiga, när de ändå kan komma att tvingas flytta förr eller senare till följd av skenande priser och hyror?

Problemen som Malmö stad ser på Möllevången är inte Möllevångens problem. Det är en av flera konsekvenser av en komplex urban dynamik som pågår i hela Malmö.

Etableringen av BID på Möllevången kan möjligen skapa vissa mätbara förbättringar, men inte på lång sikt lösa den otrygghet människor känner. Fastighetsägarnas strategi framstår som inget annat än en ursäkt för att ge sig själva tillåtelse att gentrifiera området.

BID motverkar inte otrygghet på ett hållbart vis och därför behövs en annan lösning. Istället för att fastighetsägarna går samman för att främja sina intressen, måste vi som bor i området göra detsamma. Otrygghet är något som uppstår på gator som saknar liv och mening, på gator som är öde och inte används av dem som bor i områdena.

Det behövs ett Malmö där människor känner samhörighet med varandra och där gatorna inte längre är tomma utan istället blir gemensamma platser att vistas och umgås på.

Otrygghetens paradox är att den får oss att inte vilja röra oss och leva på de platser där vi känner den, vilket i sin tur är förutsättningen för att otryggheten uppstått.

Genom att gå samman och förstärka social sammanhållning skapas också förutsättningar för att motverka den otrygghet människor känner i sina hem. Den gemenskap som skapas kan användas för att stå upp mot fastighetsägare som pressar hyresgäster till bristningsgränsen.

Det är vi som bor i områdena, inte fastighetsägarna, som bär på lösningen när det gäller den otrygghet människor känner, men även i frågan om vilken typ av stad Malmö ska vara.

Erik Svensson är medlem i Allt åt alla Malmö, en radikal vänsterorganisation som arbetar med bostads-, demokrati- och stadsfrågor.