Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”En jordbruksrevolution är på gång.”

Den plöjda åkern med sina blåsvartskimrande fåror tillhör det gamla jordbruket.
Det skriver Peter Sylwan, agronom, vetenskapsjournalist och författare.

Med rätt politik kan en allt större del av det svenska jordbruket och jordbrukslandskapet se ut så här om några år, skriver Peter Sylwan.
Sommar – och tvärtemot vad kanske de flesta föreställer sig så blommar det skånska jordbrukslandskapet mer än vanligt. Med rätt politik kan en allt större del av det svenska jordbruket och jordbrukslandskapet blomma ännu mer.
En jordbruksrevolution är på gång. Allt fler lantbrukare slutar plöja sina åkrar och odlar blommor längs åkerskanterna.
Den plöjda åkern med sina blåsvartskimrande fåror tillhör det gamla jordbruket. I det nya är marken nästan alltid grön – aldrig svart. Såmaskinen kommer strax bakom tröskan och sår en ny gröda direkt efter den gamla. Eller så är den nya grödan redan sådd mellan raderna i den gamla – eller återkommer själv år efter år. Runt och mellan åkrarna odlas blommande kanter och i fälten växer gröna stråk av så kallade skalbaggsåsar. Allt ger mat och skydd, hus och hem för jaktspindlar, jordlöpare, nyckelpigor och annat som lever på att äta både ogräsfrön och skadedjur.
Med alltid grön mark, blommande kanter, gröna stråk, varierad växtföljd, jord som alltid är genomvävd av växande och vissnande rötter, minskar både behovet av gödsel och bekämpning. Den biologiska mångfalden ökar, läckaget av näring till sjöar och hav minskar och vad som inte är minst betydelsefullt – från ständigt gröna åkrar rinner det inte bort jord som grumlar åar och göder och dödar Östersjöns botten.
Och kanske viktigast av allt: en jordbrukare som inte plöjer sin jord sparar inte bara energi och arbete. En alltid grön mark begraver mer än 1 ton koldioxid per hektar och år. Jorden blir ett viktigt verktyg för att ta tillbaka växthusgaser från atmosfären. Det borde vara värt åtminstone 1 000 kronor per hektar och år, samma summa som man idag betalar i skatt för att släppa ut koldioxid.
Det mest revolutionerande är att allt detta inte bara är något för bönder som bedriver ekologiskt jordbruk. Alla kan odla på detta sätt. Men ett ”vanligt” konventionellt jordbruk som odlas så här – vi kan kalla det för ekokonventionellt – får ju dessutom använda både konstgödsel och godkända kemiska medel och kan få ut betydligt större skördar än ett vanligt eko-jordbruk. Och det är viktigt. Jordbruksmark är en global bristvara.
2050, alltså om bara 31 år, är vi mer än 2 miljarder fler människor på jorden och då måste det förstås finnas mycket mer mat som alla har råd att betala.
Få saker i historien förutsäger framtiden säkrare än stigande matpriser. Det blir konflikter, social oro, i värsta fall krig och förlust av allt vad hållbarhet heter.
Men genom att odla ekokonventionellt går det att både ha kakan kvar och äta upp den, att få ut mer mat med mindre mark. Den ekokonventionelle bonden kan minska sina insatser, sänka sina kostnader, minska sin miljöpåverkan, och samtidigt öka sin klimatnytta, skapa mer mångfald – och behålla eller till och med öka sina skördar.
När gödseln som bildas i växtföljden inte räcker till för att kompensera för det som tas bort med skörden kan den ekokonventionella bonden plussa på med annan gödsel – också konstgödsel.Medan konstgödsel är förbjuden för det vanliga ekojordbruket.
Om alla småkryp som döljer sig i kantzoner och skalbaggsåsar inte orkar med att göra jobbet kan den ekokonventionelle odlaren ta till kemiska medel.Ungefär som vi alla måste ta medicin när den förebyggande friskvården och det sunda livet inte räcker till. Kemiska medel är förbjudet för en vanlig ekojordbrukare.
I Europa växer det ekokonventionella jordbruket och utmanar på allvar det vanliga ekojordbruket. Sättet att bruka marken ekokonventionellt har också fått ett eget namn och en egen förkortning. Conservation agriculture, CA.
I Skåne ökar antalet CA-bönder. Problemet är att Sverige inte har någon politik för att hjälpa och stimulera jordbrukare att byta till det nya ekokonventionella CA-jordbruket. För jordbrukaren kräver det både kunskap, is i magen och lån i banken. Här borde samhället träda in och stötta jordbrukaren.
Det minsta man kan begära är att staten ställer upp med lika stort stöd till detta ekokonventionella CA-jordbruk som det som idag går till det vanliga ekologiska jordbruket.
Med CA-bönder får vi ju extra allt och alla blir vinnare.

Peter Sylwan

Peter Sylwan är agronom, vetenskapsjournalist och författare.
Gå till toppen