Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: De goda åren är snart över. Reformbehoven finns kvar.

Finansminister Magdalena Andersson och statsminister Stefan Löfven (S) gör en high five. Blir det en till när höstbudgeten är klar?Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Socialdemokraterna drömmer om att 2020-talet ska bli "det starka samhällets återkomst" och innebära "ett nytt språng mot jämlikhet" med minskande klyftor och ett bättre liv för "vanligt folk".
Inget ont om ambitionerna, uttalade av partiledaren Stefan Löfven och partisekreteraren Lena Rådström Baastad i en debattartikel i Expressen (28/6). Men de kan bli svåra att förverkliga.
Sämre tider är att vänta och en föraning om vad som stundar kom i de preliminära nationalräkenskaperna för svensk ekonomi som Statistiska centralbyrån offentliggjorde på tisdagen.
Statistiken visar att Sveriges ekonomi krymper. Under andra kvartalet minskade bruttonationalprodukten, BNP, med 0,1 procent jämfört med föregående kvartal. Riksbanken hade räknat med en motsatt utveckling, en ökning med 0,1 procent jämfört med första kvartalet.
"Hoppet för att vi skulle få en hyfsad tillväxt i år var att andra kvartalet skulle bli bra", säger SEB-ekonomen Olle Holmgren i en kommentar till nyhetsbyrån TT. Han fortsätter:
"Det ser ganska svagt ut framåt. Det här är en oroande signal för svensk konjunktur. Det bekräftar att tillväxten saktar in."
Svensk ekonomi är inte ensam om att tappa fart. I Frankrike, eurozonens näst största ekonomi, stannade tillväxten andra kvartalet vid 0,2 procent jämfört med föregående kvartal. Ekonomer hade räknat med en tillväxt på 0,3 procent.
Kommentarerna till statistiken andas i de flesta fall förvåning. Men att en konjunkturvändning är på väg har det talats om ett bra tag. I maj sjönk statliga Konjunkturinstitutets, KI, barometerindikator under 100 för första gången sedan år 2015.
"Det bästa året i konjunkturtermer var 2018", konstaterade KI:s prognoschef Ylva Hedén Westerdahl då.
Men även om ekonomin tappar fart kommer högkonjunkturen, enligt KI:s senaste bedömning från juni i år, att fortsätta detta och nästa år.
Om en vecka, tisdagen den 6 augusti, kommer en prognosuppdatering från KI som blir en fingervisning om vilket reformutrymme regeringen har att röra sig med i den höstbudget som presenteras på Harpsund senare samma månad.
Höstbudgeten blir också det första tuffa stresstestet för januariöverenskommelsen, det 73-punktsprogram regeringen, Centern och Liberalerna enats om. Kommer de fyra partierna att kunna hålla sams och genomföra den reformagenda de samlats kring? Även om L och C knappast har några invändningar i sak mot mål som ökad jämlikhet, minskade klyftor och bättre liv för "vanligt folk", råder det oenighet om vägen dit.
De viktiga liberala reformer som C och L fått löfte om i 73-punktsprogrammet – i utbyte mot stöd för en rödgrön regering – hade S och MP knappast genomfört på egen hand. Medan Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson (S) motvilligt accepterat att dessa beska piller måste sväljas, är motståndet kraftigt inom såväl LO som socialdemokratins vänsterfalang. Det gäller inte minst den utlovade reformeringen av anställningsskyddet och slopandet av den samhällsekonomiskt skadliga värnskatten.
Ingen högkonjunktur varar för evigt. Att Sverige kan räkna med en period av lägre tillväxt hade inte varit så mycket att orda om, om det inte varit för alla de surdegar som politikerna lämnat därhän.
Sverige har problem med en dysfunktionell bostadsmarknad, med ett skattesystem som förvandlats till ett oöverskådligt lapptäcke, med omfattande segregation, med kommuner som har svårt att klara finansiering och personalförsörjning av välfärden – vård, skola och omsorg.
Om välfärden ska stärkas behövs genomgripande reformer – med brett politiskt stöd för att garantera deras stabilitet över tid. Sådana reformer kräver en del impopulära beslut som sannolikt hade varit lättare att genomföra under de goda år som nu går mot sitt slut.
Gå till toppen