Rubriken till föräldrabalkens första kapitel är "Om faderskapet och moderskapet till barn". Det heteronormativa språkbruket genomsyrar lagen och skapar en känsla av att en familj ska bestå av mamma, pappa och barn.

Två juridiska föräldrar med olika kön, kärnfamiljen, är fortfarande norm i Sverige. Samkönade par får adoptera och har tillgång till assisterad befruktning, men familjekonstellationer med två föräldrar av samma kön betraktas fortfarande av många som en avvikelse från den "vanliga" familjen.

Att normer är trögförändrade går inte att komma ifrån. Men historien visar att det inte är omöjligt att påskynda processen. Förbudet mot barnaga är ett exempel, kriminaliseringen av sexköp ett annat.

Idag är det få svenskar som bestrider att det är fel att slå sina barn. Så har det inte alltid varit. När förbudet först började diskuteras var motståndet stort. Vad gäller kriminaliseringen av sexköp är attitydförändringen efter lagens införande inte lika entydig, men att det skett en åsiktsförskjutning är tydligt.

Lagstiftning påverkar synen på företeelser i samhället.

Det är därför välkommet att regeringen nu säger sig vilja modernisera den familjerättsliga lagstiftningen för att underlätta livet för regnbågsfamiljer och klargöra att familjer kan se ut på olika sätt.

Förslagen, som presenterades i en debattartikel i Dagens Nyheter (31/7), kommer förhoppningsvis att leda till en mer nyanserad syn på familjebildning.

Men frågan är varför förslagen dröjt och om den försiktiga skrivningen att regeringen "ska titta närmare" på detta utgör en garanti för snar förändring.

Flera av de idéer som lyfts fram har redan diskuterats under lång tid. Det gäller bland annat förslaget om en könsneutral föräldraskapspresumtion, den lag som reglerar vem som blir juridisk förälder till ett barn. I dagsläget blir en man i ett olikkönat äktenskap automatiskt förälder till det barn hans fru föder, medan detsamma inte gäller inom ett samkönat äktenskap. Det medför att den som inte fött barnet måste adoptera det för att bli juridisk förälder, trots att hen är gift med den biologiska föräldern. Att detta borde förändras föreslogs i en utredning redan 2007, enligt Sveriges Radio.

Även förslaget om att det ska vara möjligt att ha fler än två juridiska föräldrar är gammalt. Frågan började drivas av RFSL redan 2009 och året därpå lade Miljöpartiet fram en motion i riksdagen som tog fasta på detta.

Begränsningen av antalet juridiska föräldrar skapar exempelvis problem om två samkönade par gemensamt skaffar barn. I sådana fall räknas endast en i varje par som förälder till barnet, och vid en eventuell skilsmässa förlorar barnet sin juridiska rätt att umgås med den som i lagens namn inte är förälder.

Men trots att MP för nästan tio år sedan uppmärksammat problemet och satt i regering den förra mandatperioden har inget hänt. Troligen är det Socialdemokraterna som satt käppar i hjulen för en moderniserad familjelagstiftning av rädsla för att uppröra de värderingsmässigt mer konservativa delarna av partiet.

En annan förändring som drar ut på tiden är en uppdaterad könstillhörighetslag. Den nuvarande lagen separerar inte vård och juridik, vilket medför att transpersoner måste genomgå medicinsk utredning innan de kan byta personnummer. Detta medför, enligt RFSL, att köerna till könsbekräftande behandling förlängs i onödan.

Regeringen presenterade ett förslag om att ändra könstillhörighetslagen år 2017 och hoppades kunna genomföra förändringen under andra halvan av 2018. Men ännu har ingen proposition lagts fram och en förändring är inte att vänta förrän tidigast nästa år, 2020.

Att få leva sitt liv som den man vill, älska vem man vill och erkännas som förälder till sitt barn borde vara en självklarhet för alla, oavsett könsidentitet och sexuell läggning.

Sveriges föråldrade lagstiftning motverkar en liberal och modern syn på familjebildning i samhället.