Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Tiggarpass – en fläkt från svunna tider.

Tiggande är inte en lösning på fattigdom.Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT
På torsdagen blev Eskilstuna först i landet med att införa krav på tillstånd för att tigga vid utvalda platser i kommunen. Syftet är att göra livet besvärligare för de EU-medborgare som söker sin försörjning på gator och torg i Eskilstuna.
"Vi byråkratiserar och försvårar. Vi får se vart det tar vägen", kommenterar kommunalrådet Jimmy Jansson (S).
Jansson är heller inte främmande för att utvidga förbudet till fler platser. Snarare har det varit kommunledningens avsikt från första början: starta i liten omfattning för att sedan utvidga.
I Eskilstuna finns mellan 30 och 50 personer som försörjer sig på att tigga, uppger Tomas Lindroos, direktor på Eskilstuna stadsmission. På torsdagen hade ännu ingen av dem ansökt om tillstånd, enligt Jimmy Jansson.
Kravet på tillstånd för "passiv pengainsamling" gäller platser där många människor rör sig. Den som vill tigga måste fylla i en ansökan, på nätet eller hos polisen, visa giltig legitimation samt betala 250 kronor. Den som ber om pengar utan tillstånd riskerar böter.
Jimmy Jansson hoppas att polisen ska tolka föreskriften så att det kommer att krävas nytt tillstånd varje dag. Det är sannolikt en fåfäng förhoppning.
Det skulle förvåna om inte också polisen i Eskilstuna har viktigare och mer trängande uppgifter att hantera än tiggeritillstånd – på daglig basis dessutom.
Att tiggare som motdrag började sälja bär lär inte göra polisens uppgift lättare.
Tiggeridebatten – för och emot – tog fart på allvar 2014. Men den har snarare rört sig i cirklar än framåt. Å ena sidan kan fattigdom inte förbjudas, å andra sidan kan lösningen på andra EU-länders sociala problem inte vara att deras fattiga medborgare söker sig till Sverige eller andra länder för att tigga på gatorna.
Den rödgröna regeringen har varit påtagligt passiv. Statsminister Stefan Löfven (S) har gjort klart att han vill få stopp på tiggeriet men när det gäller hur det ska gå till har han inte förmått sätta ner foten.
När politikerna på riksnivå duckar får politikerna ute i kommunerna ta ansvaret.
En rad kommuner runt om i landet har infört, planerar eller utreder tiggeriförbud eller tiggeritillstånd i olika varianter. Däribland Staffanstorp och Kävlinge.
I en enkät tidningen Dagens Samhälle gjorde i januari i år svarade 25 kommunstyrelseordförande att de ville införa tiggeriförbud.
Ansvaret och lösningen, på lång sikt, måste ligga i tiggarnas hemländer. Men så länge tiggarna befinner sig här är de även ett svenskt problem och ansvar.
Vad kravet på tiggeritillstånd i Eskilstuna möjligen kan åstadkomma – och det av allt att döma med den styrande majoritetens goda minne – är en undanträngningseffekt. Tiggarna söker sig till andra kommuner, där förbud och tillståndskrav inte finns. Ännu så länge.
Att börja utfärda tillstånd för tiggeri – ungefär som forna tiders tiggarpass – är också att erkänna tiggande som en legitim försörjningsform.
Det är svårt att se det som ett framsteg.
Gå till toppen