Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Bortglömda Nobelpristagare: Wladyslaw Reymont

I höst tillkännages inte bara ett utan två Nobelpris i litteratur. Men kommer pristagarna att finnas kvar i det kollektiva minnet om 100 år? Här är Nobelpristagarna i litteratur som de flesta av oss har glömt bort.

Den polske författaren Wladyslaw Reymont fick Nobelpriset i litteratur 1924. Han är den andra av fyra polska författare som tilldelats priset genom åren. Arkivbild.Bild: TT
”En sådan mäktig bok skulle jag vilja skriva”.
Så skrev Vilhelm Moberg om den polske författaren Wladyslaw Reymonts ”Bönderna” (”Chlopi”) – en romansvit i fyra band som gavs ut 1904–1909. Böckerna kan ses som en inspirationskälla för såväl ”Raskens” som Utvandrarserien, med allmoge, potatisland och hårt arbetande människor på landsbygden som gemensamma nämnare.
Men det var människoporträtten som imponerade mest på Moberg:
”Reymonts människor lever – och de levde kvar hos mig länge efter varje avslutad genomläsning av 'Bönderna' – några av dem gör det ännu. Och detta är det högsta målet för en berättare: Att skapa en egen värld med levande människor, som stannar kvar hos läsaren.”
Det var detta verk som motiverade Svenska Akademien att ge Reymont Nobelpriset i litteratur 1924, ett år innan författaren gick bort i sviterna av en hjärtsjukdom. Han blev 58 år gammal.
Wladyslaw Reymont föddes den 7 maj 1867 i en polsk by som under denna tid var under ryskt tsarvälde. I hemmet rådde katolsk stränghet, båda föräldrarna arbetade för kyrkan och hade deltagit i Januariupproret 1863–64 mot den ryska övermakten. Revolten misslyckades, och en av Reymonts nära släktingar skickades till Sibirien för tvångsarbete.
Som barn var Wladyslaw Reymont ofta sjuk, och dålig hälsa förföljde honom genom livet. Men den torftiga barndomen, så som han själv har beskrivit den, suddades ur medvetandet så fort han satte näsan i en bok. Från sex års ålder kunde han både läsa och skriva.
Redan som nioåring började han skriva egen poesi, men övergav så småningom lyriken för prosan. Det poetiska språket tog Reymont med sig in i den realistiska litteratur som till slut satte honom på författarkartan.
Präglad av den enkla uppväxten på landet, som trots allt skänkt honom en stark kärlek till naturen, kombinerat med en kritisk blick på industrialiseringens brutala framfart, skrev han romanen ”Det förlovade landet” (”Ziemia obiecana”) 1899. I den skildrar han det framväxande industrisamhället i staden Lodz i Polen. Boken beskriver hur djungelns lag råder bland såväl arbetare som de giriga fabriksägarna.
När boken filmatiserades 1975 av den polske regissören Andrzej Wajda stoppades filmen från att visas på amerikanska biografer på grund av anklagelser om antisemitiska människoskildringar. En nutida läsning av Reymonts ”stora nationalepos”, som Svenska Akademien i sin motivering beskrev ”Bönderna”, skulle kanske också kunna ses med de glasögonen.
En svensk översättning av ”Hösten” som är den första delen i ”Bönderna”-sviten kom först 1920, och de följande delarna ”Vintern”, ”Våren” och ”Sommaren” översattes i samband med att Reymont fick Nobelpriset, 1924. Sedan dess har det varit skralt med svenska utgåvor av Wladyslaw Reymonts titlar, förmodligen för att de aldrig uppnådde samma genomslag som ”Bönderna”, varken i hemlandet eller internationellt.
Fakta

Wladyslaw Reymont

Född: 7 maj 1867.

Död: 5 december 1925.

Fick Nobelpriset i litteratur 1924 efter att ha varit nominerad tre gånger tidigare (1919, 1920, 1922).

Verk i urval: "Komedianten", 1896, "Det förlovade landet", 1899, "Bönderna", 1904–1909.

Stil: Realistisk skildrare av vardagsliv och traditioner bland människor på framför allt landsbygden, med inslag av symbolism och levande miljöskildringar.

Kuriosa: Reymonts sista verk, "Bunt" ("The revolt") från 1924 beskriver hur djuren på en bondgård gör revolt med målet att inrätta en jämlik ordning, men istället utvecklar diktatoriska tendenser. Boken är en metafor för bolsjevikernas statskupp 1917 och förbjöds i det sovjetiska Polen mellan 1945–1989. Huruvida den brittiske författaren George Orwell kände till Reymonts bok när han skrev "Djurfarmen" (1945), som har ett snarlikt innehåll, är okänt.

Författaren har fått den internationella flygplatsen Lodz Wladyslaw Reymonts flygplats i Polen namngiven efter sig.

Gå till toppen