Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ålens resa blir allmänmänskligt mysterium

Vem kunde ana att barndomens fiske i det skånska ålamörkret skulle göra Patrik Svensson till internationell författare? I alla fall inte han. Ändå var det i ålens existens som han skulle hitta en spegelbild av sin egen.

”Min pappa kom från en annan värld än den som jag så småningom hamnade i, men ålfisket och nätterna vid ån förblev vår värld, det hade vi gemensamt”, säger Patrik Svensson.Bild: Johan Nilsson/TT
”Ålevangeliet” heter boken, ett slags litterär naturvetenskap med existentiella förtecken. Redan innan den hamnade i bokhandeln nu i början av augusti hade rättigheterna sålts till minst 33 länder och bara i USA slogs sju olika förlag om att få ge ut den. Är det inte drömmen? Patrik Svensson berättar lågmält om en framgång som ter sig overklig.
– Det är klart att det är otroligt roligt, men också konstigt. Det är inte det här man förväntar sig när man skriver en bok om ålar och tror att det är något väldigt nördigt.
– Att skriva en bok är ett väldigt vardagligt arbete förknippat med mycket osäkerhet och tvivel.
Han är skånsk kulturjournalist på HD och Sydsvenskan, men också son till en ålfiskande asfaltsläggare. För den som bara läst boken kanske framför allt det. Patrik Svensson skildrar den gåtfulla ålen, djuret som funnits i 40 miljoner år och som nu på allvar riskerar att dö ut under vår livstid. Men ”Ålevangeliet” handlar också om den fåordiga relationen mellan en son och hans far, om ”ett fiske med små gester”.
– Jag fiskade ål med min pappa under sena sommarkvällar och sommarnätter vid en liten å. Det var alltid bara han och jag, ingen annan. Jag har starka minnesbilder av det, av min pappa på den här platsen. De har alltid funnits med mig, säger Patrik Svensson.
Hösten 2017, nästan tio år efter att pappan gått bort i en cancer som av allt att döma berodde på alla asfaltsångor som han hade andats in, satte sig Patrik Svensson ner för att skriva sitt livs första bok. Han var tjänstledig men också hemlig med exakt varför. Han kunde ålens livscykel och visste att de gulålar som han och hans pappa fiskade i den skånska sensommarnatten en gång hade varit små genomskinliga larver i det märkliga Sargassohavet öster om Kuba.
– Det har något sagolikt över sig, eller hur? Jag gillar det.
Snart upptäckte han också att ålen är en fisk vars enorma förflyttningar har givit upphov både till många spännande berättelser och litterär symbolik. Bland de pionjärer som försökt lösa gåtan om ålens fortplantning finns till exempel den 19-årige Sigmund Freud som under en månad i ett laboratorium i Trieste frenetiskt dissekerade ålar i jakt på testiklar som han aldrig fann.
I breven till sin barndomsvän berättar unge Freud om ålarna men också om traktens kvinnor, sin sexuella förvirring och frustration.
– När jag hittade breven insåg jag att det här är en fantastisk berättelse som inte är särskilt omskriven.
Ålen är allt: en mystisk och enastående världsresenär men också en asätande ”sötvattenorm” vars slemmiga uppenbarelse äcklar många. Patrik Svensson skriver om när de provade att fiska med en boll av daggmaskar trädda på snöre, en metod så effektiv att fisket inte längre var roligt, men också om den fortplantningsfärdiga blankålens färd tillbaka till födelseplatsen, Sargassohavet, där den av allt att döma leker sitt livs enda lek för att sedan dö.
– Men det är fortfarande inte en enda människa som har sett en ål i Sargassohavet, säger han och hejdar sig.
– Bara den meningen. Det är nästan något existentiellt över den när man säger den högt.
Dagens övertygelse om att vi trots allt vet det mesta och har förstått världen tror han inte är ny.
– Jag tror att den uppfattningen har funnits i alla tider och det är så uppenbart att det är fel. Det finns en dragningskraft i det hemliga och jag tror att många forskare också drivs av den lockelsen.
Men i ålens resa hittade han också en spegelbild av sin egen: från Kvidinge, ut i världen, och sedan? I boken återvänder han till de mörka tysta augustinätter då fladdermössen jagade insekter över ån där han utan åthävor fiskade med sin far.
– Jag tycker att det finns något allmänmänskligt i ålens resa, det här med att man föds på en plats och sedan förs med starka strömmar bort från den platsen och skapar sig ett eget liv och en egen identitet. Sedan, vid någon tidpunkt, uppstår för många ett behov av att komma tillbaka för att förstå.
– Ålen måste, efter ett långt liv, simma 700 mil tillbaka för att fortplanta sig och sedan dö. Den bara måste liksom, och det där tvånget är också intressant.
TT: Vad kommer din nästa bok att handla om?
– Gäddan. Nej jag vet inte. Men jag har lite lösa idéer som jag ska fundera mer på.
Patrik Svensson är kulturjournalist på HD och Sydsvenskan. Intervjun är gjord av nyhetsbyrån TT. Söndag den 11 augusti publicerar vi ett utdrag ur ”Ålevangeliet”.
Fakta

Patrik Svensson

Född: 1972.

Uppvuxen: I Kvidinge öster om Helsingborg.

Bakgrund: Studier i litteraturvetenskap, svenska med mera vid Lunds universitet.

Bor: I Malmö.

Familj: Sambo och två barn.

Sysselsättning: Kulturjournalist på HD och Sydsvenskan. Debuterande författare.

Om ålen: Äter inte ål eftersom den är utrotningshotad, men har samtidigt stor respekt för traditionen och kulturarvet kring ålfisket. Både i nordöstra Skåne och på Nordirland är det just ålfiskarna som jobbar med olika insatser för att om möjligt rädda ålbeståndet.

Läser just nu: Lotte Möllers ”Bin och människor”.

Lyssnar på: ”Inte så mycket ny musik, men mycket r'n'b och hiphop, just nu Erik Lundins senaste skiva. Jag älskar den.”

Framtidsplaner: ”Jag skulle vilja skriva fler böcker.”

Fakta

Ålen

Ålen är en av de snabbast försvinnande fiskarterna. Sedan 1970-talet har det europeiska ålbeståndet minskat med 95 procent och i Sverige betraktas den som akut hotad. Orsakerna är flera och komplexa: I Sverige förmodligen vattenkraften mer än fisket, samt klimatförändringarnas påverkan på havsströmmarna. Den europeiska ålen är också svårt drabbad av ett slags herpesvirus och av parasiten ålnematod.

Sedan 2006 är allt ålfiske i Sverige utan särskilt tillstånd från Havs- och vattenmyndigheten förbjudet.

De europeiska ålarna levet större delen av sina liv som gulålar i sötvatten, men de leker i en del av Atlanten som kallas Sargassohavet. Där har man hittat ållarver. När de når de europeiska kusterna har de vuxit till glasålar, fortfarande en delikatess i Baskien. Senare blir de gulålar vilket de kan förbli under decennier. Mot slutet av sina liv förvandlas de till blankålar. Dessa vandrar ut i Atlanten och tillbaka till Sargassohavet. Ingen har ännu sett lekande ålar eller ålägg i naturen.

Källor: NE, ”Ålevangeliet”

Gå till toppen