Bengt Nilsson var en mångsidig man. Om hans musikaliska begåvning och framträdanden som pianist i såväl stort som mindre format har andra vittnat.

Efter licentiatexamen i pedagogik vid Lärarhögskolan i Malmö och en tjänst som forskningssekreterare vid samma institution fortsatte Bengt till Lund och en tjänst vid kansliet för den nyinrättade styrelsen för södra utbildningsregionen.

Härifrån rekryterades Bengt som chef för det internationella sekretariatet vid Lunds universitet. Uppgiften blev att under dåvarande rektorn Håkan Westlings och senare Boel Flodgrens ledning internationalisera universitetets utbildningar i linje med de förslag som dåvarande SACO-profilen Bertil Östergren initierat på central nivå. Uppdraget kom sedan att vidgas till att bredda och fördjupa också internationella forskningssamarbeten.

Här kom Bengts personliga egenskaper till sin rätt; hans aldrig sviktande goda humör och vänlighet, parat med energi, målmedvetenhet och ett gott omdöme.

Uppdraget som sekreterare i den svenska rektorskonferensen ledde till personliga kontakter med universitetsföreträdare och olika nyckelpersoner i Europa och i andra delar av världen. De europeiska kontakterna ledde sedan vidare till fördjupad bilateral samverkan mellan LU och flera europeiska lärosäten bland annat inom Erasmusprogrammet.

Det afrikanska nätverket, som samordnades av universitetet i Utrecht, förde Bengt till resor och etablerandet av LU-samarbeten med lärosäten i södra Afrika, bland annat universitetet i Namibia. ”Capacity Building” var ledstjärnan för universitetssamarbetena.

Samma målsättning gällde också för den samverkan, som under Bengts ledning, etablerades med lärosäten i forna östblocket efter murens fall. Universiteten i Vilnius och Kaunas var sådana exempel, där EU-finansierade program ledde fram till gemensamma seminarier och utbyte av auskultanter med institutioner och förvaltning vid Lunds universitet.

LU hade sedan tidigare ett studentutbyte med University of California, men det höll på att självdö. Bengt tog initiativet och tillsammans reste Bengt och jag, Boel Flodgren, över till Kalifornien och lyckades blåsa nytt liv i utbytesprogrammet.

Bengts insatser för internationalisering kom att få stor betydelse för Lunds universitets studenter och övriga medarbetare. Dessa erfarenheter tog Bengt Nilsson med sig när han engagerades av den nyblivna högskolan i Malmö för att där leda utvecklingen av den internationella verksamheten.

Bengt Nilsson var en framsynt och därtill en hjärtevarm person. Vi saknar honom mycket.

Christer Hjort