Diskussioner om effekterna av automatisering och artificiell intelligens, AI, brukar kretsa kring produktivitetsvinsterna för företagen och ekonomin, och ställas mot de eventuella nackdelar som kan drabba arbetarna. Men det finns en betydelsefull tredje faktor som handlar om ny tekniks betydelse för människans välfärd.

Historiskt har tekniska landvinningar haft positiva effekter för människan som sträckt sig långt utöver det som syns i ekonomiska standardmått som bnp. Vaccinationer, nya läkemedel och uppfinningar som röntgen och magnetröntgen har förbättrat människors hälsa och ökat livslängden.

Idag lever till och med befolkningen i länder med världens kortast förväntade livslängd i genomsnitt längre än människorna gjorde i länderna med längst förväntad livslängd år 1800. Och runt en tredjedel av produktivitetsvinsterna från ny teknik under de senaste hundra åren har omsatts i färre arbetstimmar, betald semester och nära nog halverade arbetsveckor i en del utvecklade ekonomier.

Nu är ännu en omgång ny teknik på väg ut i samhället. Frågan är om också den kommer att öka människans välfärd eller om rädslan för arbetslöshet resulterar i ökad stress, oro för den egna ekonomin och minskad konsumtion.

Två frågor är avgörande för vilket svaret blir.

Den första är vilken potential den nya tekniken har att öka välfärden. Artificiell intelligens kan öka människors livskvalitet väsentligt genom högre produktivitet, nya varor och tjänster och nya marknader.

En rapport från det multinationella konsultföretaget McKinsey om den digitala omvandlingen, kommer fram till att AI-applikationer redan gör allt detta och lär fortsätta att göra det.

De företag som använder AI för att driva på utvecklingen, och inte i första hand för att ersätta mänsklig arbetskraft och skära kostnader, blir sannolikt mest framgångsrika; och i takt med att de växer anställer de fler. Sjuk- och hälsovården är ett exempel. Där har AI resulterat i bättre och tidigare diagnoser för allvarliga sjukdomar som cancer och i individanpassade behandlingar.

Den andra avgörande frågan handlar om hur företag och regeringar hanterar den nya tekniken. AI aktualiserar viktiga etiska frågor, inte minst de som rör genomik, arvsmassan, och människors personliga data. Och kravet att tillägna sig de nya kunskaper som krävs för att hantera smarta maskiner kan utlösa stress och missmod. Arbetare som rör sig mellan olika uppgifter kan bli en källa till motsättningar som fördjupas av omorganisationer, inskränkningar i rörligheten och av kostnaderna i tid och pengar för omskolning.

De spänningar på arbetsmarknaden som bottnar i dagens spetsteknologi, påverkar också delar av befolkningen som aldrig berörts tidigare. För att förhindra omfattande störningar bör beslutsfattarna satsa på omfattande och kvalificerade omskolningsprogram för "robotkörkort", samt försäkra sig om rörlighet på arbetsmarknaden.

Genom att införa ny teknik på välfärdsstärkande områden och hantera de effekter den ger på arbetsmarknaden, kan produktiviteten och inkomsterna öka, men också livslängden, vilket i sig kan stärka bnp.

Det är en komplex process att beräkna troliga följder av välfärdsstärkande förnyelse. I vår prognos har vi använt de metoder för kvantifiering av välfärd som utvecklats av ekonomerna Charles Jones och Peter Klenow vid Stanforduniversitetet. Andra har vi hämtat från den växande lyckoforskningen.

Med en schematisk modell för riskobenägenhet som referenspunkt har vi kommit fram till att USA och Europa kan göra välfärdsvinster genom AI och annan spetsteknologi som överträffar dem datorer och tidigare former av automatisering har levererat de senaste decennierna.

Om den tekniska övergången hanteras oskickligt kan å andra sidan USA och Europa få uppleva att inkomstökningen bromsar upp samt ökad ojämlikhet och arbetslöshet, medan fritid, hälsa och livslängd minskar

Ett tydligt resultat i vår forskning är att hotet mot löner och jobb finns med i alla tänkbara scenarier, vilket betyder att det inte kan avfärdas eller ignoreras. Negligeras de förutsägbara ogynnsamma effekterna av övergången till en automatiserad kunskapsekonomi, så går många möjliga vinster till spillo.

Beslutsfattarna måste alltså förbereda ett storskaligt och inkluderande omskolningsprogram. Regeringarna har en nyckelroll när det gäller utbildning och nya läroplaner som betonar tekniska färdigheter och digitalt kunnande. De kan också anslå offentliga medel för att minska övergångskostnaderna och för att styra den tekniska utvecklingen till produktiva mål genom upphandling och fria marknader.

Men också företagsledarna måste ta sig an utmaningarna. Med en upplyst inställning till AI och automatisering – vi kallar det "ett socialt ansvarstagande för teknologin" – kan näringslivet generera vinster till såväl samhället som det egna bokslutet. Mer produktiva arbetare kan betalas högre löner och öka efterfrågan på varor och tjänster.

För att lyckas ta till vara de omfattande fördelarna med digital teknologi, AI och automatisering krävs en insiktsfull balansakt mellan teknisk förnyelse och förmåga att tygla förnyelsens följder.

Översättning Karen Söderberg

Project Syndicate

Christopher Pissarides är mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne och professor i ekonomi vid London School of Economics.

Jacques Bughin är direktör förMcKinsey Global Institute; som senior partner i McKinsey är han baserad i Bryssel.